Fråga 2005/06:686 av Kenneth Johansson (c) till statsrådet Ylva
Johansson (s)
Kostnadsskillnader för livsmedel
för särskilda näringsändamål
En undersökning utförd av AS-Faktor AB, ett företag
inom Lantmännen, visar på mycket stora variationer i landstingens
subventionering av livsmedel för särskilda näringsändamål. Detta innebär
orimligt stora skillnader i månadskostnad för patienter som behöver
speciallivsmedel, kosttillägg eller sondnäring.
Undersökningen
visar till exempel att i Västerbottens och Västernorrlands län får de sjuka
dessa så kallade sär-närlivsmedel utan kostnad. I Halland betalar patienten
högst 1 400 kr per månad, i Dalarna 30 % av kostnaden men ingen
övre gräns finns.
Bostadsorten,
inte det medicinska behovet, bestämmer sålunda behandlingen av de sjuka och
även deras ekonomiska standard. Den lika nivå som i övrigt förutsätts gälla för
sjukersättningen är därmed satt ur spel.
Ett
flertal statliga utredningar har påvisat detta förhållande och föreslagit
åtgärder, till exempel Speciallivsmedelsutredningen (SOU
1999:114) och senast Lars Grönwalls utredning 2003 om Speciallivsmedel för barn och vuxna.
De praktiska förbättringarna är däremot inga.
Även
patientföreningar som Riksförbundet Mag- och tarmsjuka och Celiakiförbundet har
i flera år påtalat hur deras medlemmar drabbas av detta orättvisa och
oöverskådliga regelsystem.
Vilka
åtgärder avser statsrådet att vidta för att inte höga kostnader ska försvåra
tillgången till speciallivsmedel, kosttillägg eller sondnäring?