den 16 december

Fråga 2005/06:668 av Göran Persson i Simrishamn (s) till utrikesminister Laila Freivalds (s)

Sveriges agerande angående situationen i Tibet

Mellan åren 1913 och 1950 uppfyllde Tibet villkoren för status som självständig stat så som de allmänt antas i internationell rätt. År 1950 innehade det tibetanska folket ett territorium samt en regering. Regeringen fungerade i territoriet och skötte sina egna inrikes angelägenheter fritt från externa myndigheter. Under samma period sköttes Tibets utrikesförbindelser uteslutande av Tibets regering. De länder med vilka Tibet hade utrikesförbindelser har i praktiken behandlat Tibet som en oberoende stat.

Efter de militära aktionerna under år 1949@1950 har Tibet varit under Folkrepubliken Kinas ockupation. Tibet har administrerats med de karakteristika som utmärker en förtryckande kolonial förvaltning. År 1961 antog Förenta nationernas generalförsamling resolution 1723 (XVI), där FN erkände det tibetanska folkets rätt till självbestämmande. Då uppmanade FN Folkrepubliken Kina att upphöra med ”handlingar som berövar det tibetanska folket dess fundamentala mänskliga fri- och rättigheter, inklusive dess rätt till självbestämmande”. I FN:s kommission för mänskliga rättigheter, mars 2003, uttalade Anna Lindh bland annat följande: ”Kina öppnar sig alltmer mot omvärlden, men den övergripande situationen i Tibet, angående mänskliga rättigheter, är helt oacceptabel.” Det upplevs svårt att finna information på UD eller på regeringens hemsida angående Tibet. Det är också svårt att bilda sig en uppfattning om Sverige anser Tibet vara ett eget land eller hur det fungerar som en del av Kina. Jag ser frågan som extra viktig då vi har ett stort ekonomiskt utbyte med kineserna och det stundande OS närmar sig då vi ska skicka idrottsmän och ‑kvinnor till Kina.

Hur avser utrikesministern och regeringen att agera för att tydliggöra ställningstagandet angående situationen i Tibet?