den 9
december
Fråga 2005/06:597 av Jan-Olof Larsson (s) till försvarsminister
Leni Björklund (s)
Hantering av dumpade stridsmedel
Problemet med dumpade stridsmedel har aktualiserats
genom den skarpladdade mina som landats i Göteborgs fiskhamn. Det är känt att ca
100 000 stridsmedel finns i svenska farvatten. Tändanordningar och
sprängmedel befaras vara intakta i flertalet fall, vilket innebär en reell risk
för alla som kommer i kontakt med minor och andra stridsmedel. Under lång tid
har problemet påtalats från yrkesfiskets sida. Varje år får tiotals fiskare
minor och rester av stridsmedel i sina fångstredskap. Det leder till
personskador och förstörda redskap. Minor i havet tvingar också fiskarna att
ägna sig åt en komplicerad och kostsam hantering i stället för att bedriva
fiske. I det aktuella fallet medförde minan samhällsekonomiska kostnader på
flera miljoner, men som regel får fiskenäringen bära kostnaderna för minorna
helt på egen hand. Kontakt med och hantering av stridsmedel innebär en risk som
yrkesfisket varken har kompetens eller skyldighet att hantera. Ansvaret ligger
i stället på räddningstjänsten och övriga berörda myndigheter.
Ett
berättigat krav är en kris- och beredskapsplan för att hantera sprängmedel till
havs. Yrkesfisket har krävt tydliga instruktioner för hur dessa oönskade
fångster ska hanteras och även ett klart ansvarstagande från statsmakternas
sida för de kostnader som uppstår. Dessa förslag har framförts under flera års
tid men utan några konkreta resultat.
Jag
vill mot bakgrund av det fråga om ministern avser att vidta några åtgärder för
att minska de risker och kostnader som stridsmedel till havs åsamkar
yrkesfisket.