den 9 december

Fråga 2005/06:597 av Jan-Olof Larsson (s) till försvarsminister Leni Björklund (s)

Hantering av dumpade stridsmedel

Problemet med dumpade stridsmedel har aktualiserats genom den skarpladdade mina som landats i Göteborgs fiskhamn. Det är känt att ca 100 000 stridsmedel finns i svenska farvatten. Tändanordningar och sprängmedel befaras vara intakta i flertalet fall, vilket innebär en reell risk för alla som kommer i kontakt med minor och andra stridsmedel. Under lång tid har problemet påtalats från yrkesfiskets sida. Varje år får tiotals fiskare minor och rester av stridsmedel i sina fångstredskap. Det leder till personskador och förstörda redskap. Minor i havet tvingar också fiskarna att ägna sig åt en komplicerad och kostsam hantering i stället för att bedriva fiske. I det aktuella fallet medförde minan samhällsekonomiska kostnader på flera miljoner, men som regel får fiskenäringen bära kostnaderna för minorna helt på egen hand. Kontakt med och hantering av stridsmedel innebär en risk som yrkesfisket varken har kompetens eller skyldighet att hantera. Ansvaret ligger i stället på räddningstjänsten och övriga berörda myndigheter.

Ett berättigat krav är en kris- och beredskapsplan för att hantera sprängmedel till havs. Yrkesfisket har krävt tydliga instruktioner för hur dessa oönskade fångster ska hanteras och även ett klart ansvarstagande från statsmakternas sida för de kostnader som uppstår. Dessa förslag har framförts under flera års tid men utan några konkreta resultat.

Jag vill mot bakgrund av det fråga om ministern avser att vidta några åtgärder för att minska de risker och kostnader som stridsmedel till havs åsamkar yrkesfisket.