den 8 december

Fråga 2005/06:567 av Jeppe Johnsson (m) till näringsminister Thomas Östros (s)

Framställningen av miljövänliga oleokemiska produkter

Fetter, både vegetabiliska och animaliska, är förnyelsebara råvaror och ingår i definitionen för så kallad biomassa. De kan därför användas för framställning av förnyelsebar energi, till exempel biodiesel, men även till direktförbränning. Under förutsättning att det så kallade waste directive uppfylls kan subventioner från myndigheterna i Sverige (och Europa) erhållas för denna användning.

Biomassan, som användas till energiframställning, kan också användas för tillverkning av råvaror för bland annat kemisk industri. Produkterna hamnar efter vidareförädling inom till exempel följande branscher: papper, tvål och tvättmedel, kosmetik, läkemedel, plast, gummi, ljus, foder, livsmedel. Alternativt kan dessa så kallade oleokemiska produkter ersättas med syntetiskt framställda produkter från petroleum.

I Sverige finns ett antal industrier, bland annat Tefac AB inom Karlshamn Aarhus-gruppen, som är beroende av de råvaror som faller under begreppet biobränslen. De styrmedel som i dag finns (subventioner för att använda biobränslen för energiproduktion) gör att det i många fall är mera lönsamt att omvandla dessa råvaror till energi än att förädla dem till konsumentprodukter och insatsvaror i bland annat livsmedels- och läkemedelsindustri.

Subventionerna försvårar för de berörda industrierna att på ett lönsamt sätt bedriva sin verksamhet och konsekvensen kan bli att tillverkningen av miljövänliga kemikalier baserade på förnyelsebara råvaror slås ut.

Vilka åtgärder avser näringsministern att vidta för att komma till rätta med den snedvridning som i dag hotar råvarutillgången för de industrier som framställer så kallade oleokemiska produkter?