den 8
december
Fråga 2005/06:567 av Jeppe Johnsson (m) till näringsminister
Thomas Östros (s)
Framställningen av miljövänliga
oleokemiska produkter
Fetter, både vegetabiliska och animaliska, är
förnyelsebara råvaror och ingår i definitionen för så kallad biomassa. De kan
därför användas för framställning av förnyelsebar energi, till exempel
biodiesel, men även till direktförbränning. Under förutsättning att det så
kallade waste
directive uppfylls kan subventioner från myndigheterna i Sverige
(och Europa) erhållas för denna användning.
Biomassan,
som användas till energiframställning, kan också användas för tillverkning av
råvaror för bland annat kemisk industri. Produkterna hamnar efter
vidareförädling inom till exempel följande branscher: papper, tvål och tvättmedel,
kosmetik, läkemedel, plast, gummi, ljus, foder, livsmedel. Alternativt kan
dessa så kallade oleokemiska produkter ersättas med syntetiskt framställda
produkter från petroleum.
I
Sverige finns ett antal industrier, bland annat Tefac AB inom Karlshamn Aarhus-gruppen,
som är beroende av de råvaror som faller under begreppet biobränslen. De
styrmedel som i dag finns (subventioner för att använda biobränslen för
energiproduktion) gör att det i många fall är mera lönsamt att omvandla dessa
råvaror till energi än att förädla dem till konsumentprodukter och insatsvaror
i bland annat livsmedels- och läkemedelsindustri.
Subventionerna
försvårar för de berörda industrierna att på ett lönsamt sätt bedriva sin
verksamhet och konsekvensen kan bli att tillverkningen av miljövänliga
kemikalier baserade på förnyelsebara råvaror slås ut.
Vilka
åtgärder avser näringsministern att vidta för att komma till rätta med den
snedvridning som i dag hotar råvarutillgången för de industrier som framställer
så kallade oleokemiska produkter?