den 7 december

Fråga 2005/06:566 av Ragnwi Marcelind (kd) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky (s)

Hälsingegårdar som världsarv

Världsarvslistan grundar sig på FN-organet Unescos konvention till skydd för världens natur- och kulturarv, som antogs 1972. Sverige undertecknade konventionen 1984 och har därmed @ bland mer än 160 andra nationer @ frivilligt åtagit sig att skydda de egna världsarven för all framtid samt att stödja andra länder i deras ansträngningar att ta hand om sina.

Världsarvslistan blir allt längre och omfattar nu 812 objekt. Drottningholms slottsanläggning blev 1991 Sveriges första världsarv. Sverige har i dag fjorton världsarv. I Hälsingland finns visionen om att ansöka om att hälsingegårdar ska bli ett världsarv. En arbetsgrupp, Kulturarv hälsingegårdar, arbetar sedan 1997 med förberedande arbete, med att fördjupa kontakter med berörda fastighetsägare, med frågor om informationsstrategi, hur de enskilda gårdsägarna ska utveckla sitt arbete och hur samverkan ska ske mellan olika intresseområden. Hur många av dessa gårdsägare som kommer att visa intresse att vara med i ansökan om världsarv är ännu oklart, men intresset är stort. För hela Hälsinglands utveckling i framtiden är ett positivt beslut om världsarv mycket viktigt. Att Sverige med dessa ännu tämligen ouppmärksammade hälsingegårdar har ett fantastiskt kulturarv att bevara är uppenbart.

Min fråga till ministern är:

Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta för att stödja arbetet med en ansökan och att främja ett positivt beslut beträffande världsarv hälsingegårdar?