den 16
november
Fråga 2005/06:377 av Kaj Nordquist (s) till statsrådet Lena
Hallengren (s)
Punktskriftsutbildning för vuxna i
yrkesverksam ålder
Om man i vuxen och yrkesverksam ålder helt eller
delvis förlorat synen eller har en grav synskada och därmed behöver en
grundläggande eller fördjupad utbildning i punktskrift är ansvaret inte helt
entydigt vad gäller ansvaret vid rehabiliteringsåtgärder.
Är
syftet med punktskriftsutbildningen den att individen behöver utbildningen för
att kunna behålla sitt arbete så utgår rehabiliteringsersättning. Men är
utbildningen ett led i en ”medicinsk behandling” eller rehabilitering och något
som sjukvårdshuvudman svarar för och individen behöver den för att klara sin
dagliga livsföring så är det sjukpenning eller sjukersättning som är aktuellt.
Det
kan tyckas orimligt att ansvaret flyttas runt på detta sätt då ett fungerande
skriftspråk är något som för alla är ett sätt att fungera socialt i vardagen,
och däri ingår naturligtvis arbetsförmågan som en självklar del. De medicinska
aspekterna är fullt ut förståeliga utifrån den juridiska aspekten, men logiken
svävar på målet. Det principiellt självklara vore att samhället tog det
övergripande ansvaret vad gäller detta, liksom man gör i stort vad gäller
människors möjlighet till ett liv med arbete och studier.
Avser
statsrådet att se över problematiken avseende ansvaret för punktskriftsutbildning för människor i yrkesverksam ålder?