den 16 november

Fråga 2005/06:377 av Kaj Nordquist (s) till statsrådet Lena Hallengren (s)

Punktskriftsutbildning för vuxna i yrkesverksam ålder

Om man i vuxen och yrkesverksam ålder helt eller delvis förlorat synen eller har en grav synskada och därmed behöver en grundläggande eller fördjupad utbildning i punktskrift är ansvaret inte helt entydigt vad gäller ansvaret vid rehabiliteringsåtgärder.

Är syftet med punktskriftsutbildningen den att individen behöver utbildningen för att kunna behålla sitt arbete så utgår rehabiliteringsersättning. Men är utbildningen ett led i en ”medicinsk behandling” eller rehabilitering och något som sjukvårdshuvudman svarar för och individen behöver den för att klara sin dagliga livsföring så är det sjukpenning eller sjukersättning som är aktuellt.

Det kan tyckas orimligt att ansvaret flyttas runt på detta sätt då ett fungerande skriftspråk är något som för alla är ett sätt att fungera socialt i vardagen, och däri ingår naturligtvis arbetsförmågan som en självklar del. De medicinska aspekterna är fullt ut förståeliga utifrån den juridiska aspekten, men logiken svävar på målet. Det principiellt självklara vore att samhället tog det övergripande ansvaret vad gäller detta, liksom man gör i stort vad gäller människors möjlighet till ett liv med arbete och studier.

Avser statsrådet att se över problematiken avseende ansvaret för punktskriftsutbildning för människor i yrkesverksam ålder?