den 20
oktober
Fråga 2005/06:259 av Susanne Eberstein (s) till
justitieminister Thomas Bodström (s)
Förundersökningsbegränsning
Att
brott beivras tillhör en av rättsstatens grundförutsättningar. Det är viktigt
att samhället visar en reaktion på sådana handlingar som inte tillhör vårt
samhälles normer, både ur ett allmänpreventivt och ett individualpreventivt
synsätt. Men det är även viktigt utifrån brottsoffrets perspektiv att det sker
en reaktion. Det ger brottsoffret ett synliggörande och en upprättelse. Att få
ett brott som är begånget under åtal kan även innebära en hjälp för
brottsoffret i processen att driva skadestånd. I dag kan det fungera så att en
brottsling begår ett stort antal brott och det kan finnas flera brottsoffer.
Ändå väljer åklagaren att inte åtala den tilltalade för samtliga brott. Enligt
aktuell statistik från åklagarväsendet sker åtalsunderlåtelse i 9 % av
fallen. Reglerna för att underlåta åtal för brott finns i RB 20 kap. Vidare
återfinns regler för att underlåta åtal vid brott i lagen om unga
lagöverträdare. Därutöver återfinns regler om förundersökningsbegränsning i RB
23 kap., vilket blir en begränsning i ett ännu tidigare skede. I dessa fall
sker inte ens en utredning av brottet. Inget av nämnda lagrum tar sitt uttryck
ur ett brottsofferperspektiv. Processekonomi och effektivitet tycks i stället
ha kommit i förgrunden. Lagrummen innebär att brottsoffrets möjlighet till
upprättelse i domstol åsidosätts. Ur brottsoffrets perspektiv är detta mycket
olyckligt eftersom den utsatte inte får se förövaren dömd för det brott offret
blivit utsatt för. Det innebär ytterligare en kränkning för den drabbade som
redan säkerligen känner sig kränkt.
Min
fråga till ministern är vad han avser att göra för att ändra detta så att den
misstänkte blir åtalad för samtliga brott han eller hon är misstänkt för oavsett
antal.