Fråga 2005/06:2138 av Gustav
Fridolin (mp) till statsrådet Barbro Holmberg (s)
Dublinförordningens bestämmelser om möjlighet för land att
enskilt pröva ”Dublinfall”
Dublinförordningen
ger möjlighet för land som så önskar att pröva asylsökandes fulla ansökningar
och skäl även i fall då dessa tidigare har vistats i annat land anslutet till
Dublinreglerna och bedöms som så kallat Dublinfall. I svensk rättstolkning har
det uttytts som att man om särskilda skäl föreligger kan frångå den så kallade
förstalandsprincipen. Svenska utlänningsmyndigheter har traditionellt använt
denna möjlighet i förordningen ytterst restriktivt.
I Skellefteå har nu
medborgarna uppmärksammats på ett tragiskt människoöde. En judisk familj från
Ryssland har i Cypern bemötts utan respekt och nedlåtande av den lokala
polismyndigheten. Familjen vittnar också om sexuella övergrepp. Trots detta har
utlänningsmyndigheter inte bedömt fallet vara av sådan natur att en egen svensk
prövning bör göras, utan familjen är planerad att verkställas till Cypern.
Mot bakgrund av detta vill
jag fråga statsrådet vilka åtgärder hon avser att vidta för att klargöra att
Sverige i Dublinförordningen ges rätt att enskilt pröva asylsökandes fulla skäl
även om dessa har vistats i annat Dublinland.