den 13 september

Fråga 2005/06:2131 av Karin Svensson Smith (-) till socialminister Berit Andnor (s)

Avgifterna för Öresundsbron

Öresundsbroavtalet formulerades så att bron skulle främja järnvägen. ”Tillkomsten av en fast förbindelse syftar till att främja en rationell och ändamålsenlig järnvägstrafik mellan länderna. Avgifterna skall utformas med beaktande av detta syfte”, står det i avtalets artikel 16. Miljöprövningen ledde till att biltaxorna på bron ska sättas i nivå med HH-ledens biljettpriser. Ökad integration i den södra Öresundsregionen skulle inte ske på bekostnad av integrationen i den norra Öresundsregionen.

Öresundsbron är dimensionerad för 50 000 bilöverfarter per dygn. Riksdagsbeslutet om att bygga en Öresundsbro förutsatte att användarna skulle betala kostnaderna. När ekonomin var som sämst för brobolaget såg regeringen till att Vägverket och Banverket fick överta lånegarantierna. De senaste åren har nya rabatter för person- och lastbilar införts. I fjol ökade lastbilstrafiken med 16,9 % och i år hade den i juni ökat med 20 %. Under samma period har färjetrafiken mellan Helsingborg och Helsingör minskat. Fler bilar sägs öka integrationen i Öresundsregionen. Men av vilken anledning skulle integration med biltrafik vara bättre än integration med tåg eller färja? Och om så vore fallet blir nästa fråga om värdet av bilburen integration är tillräckligt stort för att kompensera för de miljö- och hälsoskador som den extra biltrafik sänkta avgifter skulle ger upphov till. Trafiken är den största källan till koldioxidutsläpp. Att rabattera brotaxorna för bilare gör det ännu svårare att nå miljömålen och att minska oljeberoendet.

Mot bakgrund av ovanstående undrar jag om ministern är beredd att se över de konsekvenser rabattsystemet för bilar på Öresundsbron har för färjetrafiken mellan Helsingborg och Helsingör samt på de miljömål riksdagen inrättat.