den 23 augusti

Fråga 2005/06:2051 av Kenneth Johansson (c) till samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin (s)

Val av teknik vid byggandet av Sydlänken

I början av år 2007 ska, enligt vad jag erfarit, beslut tas om inriktningen på Sydlänken, det vill säga den 40 mil långa elförbindelse som ska byggas mellan Hallsberg och Hörby i Skåne. Valet står mellan en 46 meter bred luftledning på höga stolpar genom skog och mark, eller en nedgrävd markkabel utefter vägnätet. I stället för 40 mil stålskelett genom skog och mark, som berör ca 1 600 hektar och över 1 000 markägare, kan Sydlänken grävas ned utefter vägnätet och därmed undviks luftledningens många nackdelar.

Vid en nedgrävning av kabeln kan marken användas till grödor och skog, strålningsrisker och miljöförstöring undviks. Att gräva ned kabeln bedöms kortsiktigt vara något dyrare, men om man ser till de långsiktiga fördelarna måste det vara en mycket lönsam investering. Dessutom kan en svensk teknik ge ca 2 000 årsarbeten enbart för Sydlänken och leda till uppskattningsvis tre@fyra projekt årligen utomlands, där varje projekt bedöms ge ca 1 500 årsarbeten.

Mot bakgrund av ovan vill jag fråga:

Vilka åtgärder avser samällsbyggnadsministern att vidta för att säkra att den långsiktigt bästa tekniken kommer att användas vid byggandet av den så kallade Sydlänken?