den 21 augusti

Fråga 2005/06:2039 av Linnéa Darell (fp) till statsrådet Ulrica Messing (s)

Respekt för nollvisionen

Riksdagen har bestämt att en nollvision ska gälla i svenskt trafiksäkerhetsarbete. Ibland uttrycks tvivel om att ett sådant mål är möjligt att uppnå. Tyvärr förekommer det också att människor får anledning att ifrågasätta den politiska ambitionen. Detta på grund av berörda myndigheters agerande i ärenden rörande förslag till åtgärder för att förhindra olyckor. Jag vill ge ett sådant exempel. En mindre genomfartsväg med hastigheten 70 kilometer per timme används av skolbarn, cyklister och gångtrafikanter. Vägren saknas. Ett backkrön och kurva skymmer sikten. Ett antal föräldrar begär att hastighetsgränsen ska sänkas till 50 kilometer per timme innan ett barn skadas eller kanske till och med dödas. Svaret från länsstyrelsen är avslag. Motiveringen är att det ankommer enligt trafikförordningen på varje förare att iaktta varsamhet och hastighetsanpassning och att förhållandena inte avviker från andra liknande vägar i länet. Tilltron till den politiska ambitionen att skydda barn i trafiken får sig en svår knäck hos berörda boende. Uppfattningen att det måste hända en olycka först förstärks.

Jag begär inte att statsrådet ska ta ställning i ett enskilt ärende. Men min fråga är:

Vad avser statsrådet att göra för att ansvariga myndigheter ska agera så att allmänhetens förtroende för trafiksäkerhetsarbetet upprätthålls?