den 11 augusti

Fråga 2005/06:2003 av Berit Jóhannesson (v) till försvarsminister Leni Björklund (s)

Handlingsplan för FN:s resolution 1325 och kvinnors representation i försvaret

Regeringen har nyligen presenterat en efterlängtad handlingsplan för Sveriges implementering av FN:s resolution 1325. Resolutionen syftar till att öka kvinnors deltagande i arbetet med att förebygga, hantera och lösa väpnade konflikter. En ökad andel kvinnor är ett mål i sig. Representation är en viktig byggsten i demokratin och bottnar i rättvisekrav. Inte förrän 1989 fick kvinnor tillträde till alla befattningar inom det svenska försvaret. Men än i dag är andelen kvinnliga värnpliktiga och officerare ca 5 %. Och fortfarande upprätthålls den otidsenliga vidskepelsen att män ska försvara kvinnor genom att den allmänna värnplikten bara gäller män. I dag anser alla riksdagspartier att kvinnor behövs inom försvaret men det är få som har en plan för hur andelen kvinnor ska öka.

I handlingsplanen för resolution 1325 fastslår regeringen på s. 11 att ”antalet kvinnor på alla nivåer i Sveriges bidrag till fredsfrämjande insatser ska öka”. Enligt oss är det enda sättet att öka andelen kvinnor att göra den allmänna värnplikten könsneutral. Det skulle tillgodose kravet på lika representation, jämställdhet i lagen, och målet att öka andelen kvinnor i försvaret som har ett egenvärde. Det kommer vidare att leda till väsentliga kvalitetsförbättringar eftersom urvalsgruppen blir större. I och med det rationaliserade mönstringsförfarandet finns det inte heller ekonomiskt rationella argument mot denna förändring. Mönstringen är inte en allvarlig frihetsinskränkning, och antalet värnpliktiga skulle vara samma oavsett deras kön.

Min fråga till försvarsminister Leni Björklund är följande:

Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att andelen kvinnor ska öka i försvaret?