den 21 juli

Fråga 2005/06:1937 av Annika Qarlsson (c) till justitieminister Thomas Bodström (s)

Rehabiliteringspengar till dömda sexualbrottslingar

Kopplat till domen mot Hagamannen har flera tidningar artiklar om rehabiliteringen och vården av dömda sexualbrottslingar. Deras undersökningar visar att trots att det finns flera program med mycket goda resultat med betydligt färre återfall än annars får inte alla sexualbrottslingar del av rehabilitering eller vård. Varje våldsverkare som krymper kvinnors livsutrymme är en för mycket. När det dessutom inte sätts in allt vad som kan göras på de våldsverkare som redan är identifierade och kända sexualbrottslingar kan man börja misströsta.

Hagamannen ska nu inom lås och bom för lång tid. Men för de allra flesta sexualbrottslingar är inte straffen så långa, utan det är efter betydligt kortare tid som de är ute i frihet igen. Har då inte allt som kan göras blivit gjort för att hindra återfall är det mycket allvarligt. Det begränsar i stället kvinnors frihet i vardagen. Hur ser finansieringen ut av vård och rehabilitering av sexualbrottslingar och är det avsatt tillräckligt med pengar för att alla ska få del av det? Argumentet att det saknas pengar brukar användas när det inte är en prioriterad fråga.

Därför är min fråga till justitieministern om han ämnar säkerställa att det finns pengar för att alla dömda sexualbrottslingar ska ha rehabilitering och vård under sin strafftid.