Fråga 2005/06:1717 av Jan Ertsborn (fp) till justitieminister
Thomas Bodström (s)
Skadestånd till traffickingoffer
I våra domstolar utdöms skadestånd till
traffickingoffer i samband med att gärningsmännen döms för grovt koppleri eller
människohandel. Efter huvudförhandlingen i brottmålen har dessa offer inte
längre några målsägandebiträden, som kan hjälpa till med att få ut de
fastställda skadestånden.
I
många fall lämnar dessa traffickingoffer Sverige snarast efter domen, som de
sedan får sig tillsänd. Domen är då avfattad på svenska, ett språk som dessa
brottsoffer som regel inte kan. De får @ likaledes på svenska @ upplysningar om
hur de ska agera för att få ut det fastställda skadeståndet. De allra flesta av
traffickingoffren orkar inte med att själva skaffa en översättning, oftast på
grund av att de helst av allt vill glömma och komma bort ifrån de hemskheter
som de varit med om. Därför bör svenska myndigheter ombesörja översättning av
dessa dokument.
För
våra rättsvårdande myndigheter är traffickingoffren oftast av avgörande
betydelse. De får också under utredningstiden och fram till huvudförhandlingen
i brottmålen oftast bistånd på ett föredömligt sätt. Men varför upphör våra
myndigheters omtanke och omsorger om dessa brottsoffer så snart huvudförhandlingen
klarats av?
Vilka
åtgärder avser ministern att vidta för att traffickingoffer ska få fortsatt
bistånd även efter huvudförhandlingen och på så vis bland annat få ut
fastställda skadestånd?