den 26 maj

Fråga 2005/06:1708 av Marina Pettersson (s) till socialminister Berit Andnor (s)

Funktionshindrade och handikappersättningen

Sverige är ett bra land att leva och åldras i. Att livslängden i Sverige är bland de längsta i världen är ett kvitto på Sveriges välstånd och våra medvetna satsningar på en välfärd för alla. Men vi måste inse att den positiva utvecklingen med alltfler äldre också för med sig ett behov av att utveckla äldreomsorgen och folkhälsopolitiken. Den nationella utvecklingsplanen för äldre är en sådan medveten satsning på att prioritera de äldres behov och öka resurserna till äldreområdet. Den vision som vi socialdemokrater har innebär att vi genom att förbättra rehabilitering, äldrevård, omsorg och livsvillkor för de äldre möjliggör för dem att leva ett liv i oberoende ställning så länge som möjligt. I den nationella utvecklingsplanen för äldre redovisas att det finns samma bevis för hälsovinster av fysisk aktivitet hos den äldre befolkningen som det finns för övriga åldersgrupper. Starka belägg finns för att fysisk aktivitet, oavsett ålder, leder till förbättringar av syreupptagningsförmågan, muskelstyrkan, gångfunktionen och balansförmågan. Mycket tyder på att kroniska sjukdomar i samband med åldrandet till ganska stor del och ganska högt upp i åldrarna beror på fysisk inaktivitet snarare än åldrandet i sig. Isolerade och stillasittande äldre löper större risk att råka ut för olyckor än mer aktiva äldre. När man har ett handikapp och haft handikappersättning omprövas detta vid 65 års ålder och många med funktionsnedsättning får gå från ett relativt aktivt liv till ett mera isolerande, stillasittande liv utan möjlighet att aktivt genomföra de aktiviteter de haft råd att göra med handikappersättningen.

Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga vad statsrådet avser att vidta för åtgärder för att underlätta ett aktivt liv för de funktionshindrade som vid 65 års ålder fråntas sin handikappersättning.