den 12 maj

Fråga 2005/06:1603 av Alice Åström (v) till utrikesminister Jan Eliasson (s)

Västsaharas rätt till självbestämmande

Trots att överenskommelser gjordes under överinseende av generalsekreterarens specielle envoyé James Baker i Houston 1997 om att genom en folkromröstning besluta om Västsaharas framtid har den marockanska regeringen och de marockanska myndigheterna sedan dess fört en obstruktionspolitik och förhindrat att en folkomröstning kommit till stånd, medan västsahariernas organisation Polisario gjort den ena eftergiften efter den andra för att en folkomröstning ska genomföras. Det är uppenbart att Marocko har för avsikt att beröva västsaharierna deras land och territorium. Marockos politik är ett flagrant brott mot folkrätten. Man struntar i FN. Detta trots att AU erkänt Sahariska Arabiska Demokratiska Republiken (SADR) och Polisario som dess regering.

FN:s generalsekreterare Kofi Annan har nyligen konstaterat att FN inte kan göra mer när det gäller Västsaharafrågan. Frågan lämnas därmed till Marocko, Algeriet och Västsahara att avgöra Västsaharas öde. Men frågan om Västsaharas framtid är inte bara en fråga för dessa tre parter. Eftersom Västsaharas öde är en principiellt viktig folkrättslig fråga är det inte en fråga för de tre nämnda parterna utan en fråga för alla länder och folk. Västsaharas framtid är också en fråga som rör FN:s anseende, ställning och status. Följaktligen borde andra länder, särskilt i Europa, ta sitt ansvar när det gäller att försvara och upprätta folkrätten och FN:s anseende. I det avseendet torde Sverige, som ett land som ofta förklarar att man försvarar folkrätt, mänskliga rättigheter och högt värdesätter FN, vara lämpat att ta ett initiativ i frågan om Västsaharas rätt till självbestämmande.

Min fråga till utrikesminister Jan Eliasson är:

Avser utrikesministern att ta något initiativ för att förverkliga Västsaharas rätt till självbestämmande?