den 12 maj

Fråga 2005/06:1600 av Ulla Löfgren (m) till justitieminister Thomas Bodström (s)

Brottsskadelagen

Brottsoffermyndigheten behandlade förra året ca 300 ansökningar om kränkningsersättning från personer som har särskilt utsatta arbeten. Det gäller främst poliser.

Den som har ett riskfyllt och utsatt arbete är förberedd på oväntade situationer och ofta också utrustad för att möta sådana. Trots detta förekommer det att de stöter på ett överrumplande våld eller utsätts för kränkande hot. För detta bör de givetvis hållas skadeslösa om inte den skadevållande kan betala.

Lagstiftarna hade inte polisen eller väktaren framför ögonen när brottsskadelagen infördes. Tanken var i första hand att privatpersoner skulle kunna få ersättning om de blivit utsatta för brott.

De kränkningar som människor blir utsatta för i tjänsten bör därför ses som arbetsskador och omfattas av arbetsmarknadsförsäkringarna. Så var också regeringens mening i förarbetena till den proposition om ändringar i brottsskadelagen som kom 1999. Då hoppades regeringen att arbetsmarknadens parter skulle komma med en frivillig lösning. I annat fall skulle frågan åter tas upp av regeringen. Nu har nio år gått sedan departementspromemorian kom och frågan är fortfarande inte löst på frivillig väg.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att yrkesgrupper som ofta blir utsatta för brott och kränkningar i tjänsten ska få ersättning i annan ordning än via brottsskadelagen?