Fråga 2005/06:1526 av Ragnwi Marcelind (kd) till
samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin (s)
Bostadsförsörjningen
Statskontoret har i en rapport redovisat hur
arbetet med de statliga målen för bostadsförsörjningen går till i Stockholm,
Göteborg, Malmö, Västerås, Linköping och Uppsala. Rapporten bygger på ny
empiri. De principer, efter vilka kommunerna fördelar mark mellan olika
byggherrar, är i stort sett dolda för såväl kommunpolitiker som medborgare och
byggföretag.
Det
byggs för lite bostäder, i synnerhet när det handlar om att bygga hyresrätter,
men också framför allt till rimliga kostnader. Statens mål är därför att öka
byggandet av hyresrätter av god kvalitet i tillväxtregioner till lägre
byggpriser och boendekostnader. Hur kommunen agerar när den anvisar mark är
avgörande. Kommunernas sedan länge etablerade kontakter med vissa byggherrar
försvårar för nya byggherrar, med ambitioner att bygga billiga hyresrätter, att
få tillgång till kommunal mark.
Det
är ovanligt att det finns en kommunal markanvisningspolicy. Statskontorets
granskning visar att även i de fall en sådan policy föreligger, saknas ofta
dokumentation och motiv till val av byggherre i tjänsteutlåtanden och beslut.
Statskontoret föreslår i rapporten att större hänsyn tas till bostadsförsörjningen
i de avvägningar som görs mellan olika samhällsintressen enligt plan- och
bygglagen. Staten kan ställa krav på kommunal bostadsförsörjningsplan och
markanvisningspolicy för att investeringsstöd ska beviljas i ett nytt
bostadsfinansieringssystem. Statens tillsyn och stöd till kommunerna behöver
utvecklas.
Vad
avser samhällsbyggnadsministern att göra med hänsyn till de synpunkter som
framkommit i Statskontorets rapport?