Fråga 2005/06:1445 av Mikael Oscarsson (kd) till finansminister
Pär Nuder (s)
Gränsen mellan foster och barn i
svensk lagstiftning
Ett stort antal länder har i dag anammat den ca 15
år gamla WHO-rekommendation som säger att gränsen mellan foster och barn ska gå
vid 22:a graviditetsveckan eller, om graviditetslängden är okänd, vid minst 500
grams födelsevikt. Sverige håller alltjämt fast vid en äldre WHO-rekommendation
där gränsen drogs vid 28:e graviditetsveckan.
Vid
ett besök på Akademiska barnsjukhuset i Uppsala informerades jag av personalen
om hur detta gör att barn som avlider intrauterint vid 22@28:e
graviditetsveckan inte räknas in i svensk statistik över perinatal dödlighet.
Eftersom detta görs i länder som antagit den nya WHO-rekommendationen, leder
det till en snedvridning av ett viktigt statistikmått som används för att
jämföra välfärd, socioekonomisk standard och funktioner inom sjukvården.
En
tvillinggraviditet som slutar i en prematur förlossning efter 22 till 28 veckor
kan på grund av detta också innebära att ett av barnen (om det dör under eller
strax före förlossningen) inte ges en personlig identitet, medan det andra
barnet (om det dör efter förlossningen eller överlever) får det. Trots att
detta ofta påverkar föräldrar negativt @ deras bearbetning av sorgen,
namngivning, begravning etcetera @ sker detta alltjämt i enlighet med
folkbokföringslagen.
Flera
instanser, däribland Svensk förening för obstetrik och gynekologi, har uppmanat
regeringen att efterleva WHO:s nyare rekommendation. Detta har regeringen
hittills inte hörsammat.
Vad
ämnar statsrådet göra för att anpassa folkbokföringslagen efter WHO:s
rekommendation och dra gränsen för när en människa benämns barn vid 22:a
graviditetsveckan?