den 24 mars

Fråga 2005/06:1304 av Lena Adelsohn Liljeroth (m) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky (s)

Pensionsregler för scenkonstnärer

Över tio år har gått sedan bland annat Teaterförbundet lyfte fram frågan om pensionsvillkoren för de sångare och dansare som inte kan arbeta fram till 67 års ålder. Någon heltäckande lösning har ännu inte presenterats, trots att de fackliga parterna är överens med arbetsgivarsidan, Svensk Scenkonst. Att frågan är angelägen visar det faktum att den under lång tid stått högst på samtliga parters dagordning.

Oron är minst sagt stark hos dem som @ av konstnärliga skäl @ fått gå i pension mellan 41 och 55 års ålder. Fram till 65 års ålder får de ut 65 % av sin tidigare lön, men efter fyllda 65 sjunker pensionerna rejält. De har inga normala ”livslöner” att falla tillbaka på och få av dem kommer att kunna leva på sin framtida pension. Lönerna har tidigare hållits nere med argumentet att de fast anställda scenkonstnärerna @ till skillnad från frilansande kolleger @ trots allt hade en trygg pension. Men 1991 förändrades dessa villkor. Problemet ligger uppenbarligen i bristande kommunikation mellan Kultur- och Finansdepartementen, trots att det inte handlar om mer än drygt 300 personer.

På flera institutioner vågar nu många dansare och sångare inte gå i pension, trots att de inte kan erbjudas några roller. Resultatet har blivit att unga, nyutbildade dansare och sångare inte kan få anställningar utan riskerar att utbildas till arbetslöshet.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga kulturminister Leif Pagrotsky när regeringen kommer med en fullgod lösning för de scenkonstnärer som drabbats särskilt hårt av reglerna i det nya allmänna pensionssystemet.