den 22 mars

Fråga 2005/06:1261 av Elina Linna (v) till statsrådet Ylva Johansson (s)

Mat som medicin

För alla människor handlar mat inte bara om näringsriktighet eller smak. För många är mat medicin och i vissa fall är mat det som framkallar sjukdom. Så är det bland annat för dem som är laktos- och glutenintoleranta. Svenska Celiakiförbundet, som framför allt organiserar personer med glutenintolerans, har 21 000 medlemmar runtom i landet. Det är en del av många grupper som kräver speciallivsmedel för att inte bli sjuka. En situation som för många inte bara innebär en ständig vaksamhet på vad olika produkter innehåller, sökande efter alternativ, utan också en förhöjd kostnad för det som måste anses vara grunden för mänskligt liv.

Enligt Konsumentverkets beräkningar har en kvinna med glutenintolerans en merkostnad på ca 3 770 kr per år och en glutenintolerant man ca 85 kr per år.

Det system för ekonomiskt stöd som finns i dag skiljer sig kraftigt mellan olika län för dem som är över 16 år. Nu senast har dessutom ett landsting helt tagit bort det ekonomiska stödet för vuxna med glutenintolerans. År 1999 kom en utredning, Mat som medicin (SOU 1999:114), vilken lade fram förslag om hur ett enhetligt stöd skulle kunna utformas för att kompensera de merkostnader som bland annat glutenintoleranta har. Socialutskottet har sedan dess gett ett tillkännagivande om att regeringen bör bereda utredningen utan att något har skett.

Min fråga till statsrådet Ylva Johansson är därför:

Avser statsrådet att vidta några åtgärder så att ersättningssystemet för merkostnader i samband med bland annat glutenintolerans blir likvärdigt och rättvist över landet?