den 22 mars

Fråga 2005/06:1260 av Magdalena Andersson (m) till statsrådet Ylva Johansson (s)

Miljökonsekvenser i äldreboenden

Den strävan som många äldre- och demensboenden har, att erbjuda en så hemlik miljö som möjligt med vardagliga, igenkännbara aktiviteter för de äldre, riskerar på grund av miljökrav att bli mer institutionslik i stället.

Ett exempel är ett boende för åtta demenssjuka, där miljö- och hälsoskyddsförvaltningen lämnat direktiv om att de äldre inte får delta i den verksamhet som finns i boendets kök. Skalning av potatis måste ske i särskilt utrymme, något jag till nöds kan förstå, men att det kan anses som hälsofarligt att en äldre person deltar i arbetet med att vispa en sockerkaka verkar något överarbetat. Ett annat exempel är ett äldreboende som fått instruktioner från sin lokala miljö- och hälsoskyddsförvaltning som resulterat i att man @ för att hindra de äldre från att komma in i köket @ fått sätta en plexiglasvägg mellan köksavdelningen och matplatsen. De äldre står och tittar in genom glaset men är bortmotade därifrån.

Enligt min uppfattning innebär dessa tolkningar av miljökraven att man behandlar äldre som om de vore smittbärare, inte som personer som har ett eget boende. Att dessutom kraven innebär att man för demenssjuka hindrar utövande av aktiviteter som man fortfarande har förmåga att utöva är därutöver en mycket trist konsekvens.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att det också i fortsättningen ska vara möjligt för äldre att delta i gemensamma aktiviteter i avdelningarnas kök?