den 14 mars

Fråga 2005/06:1196 av Ragnwi Marcelind (kd) till samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin (s)

Prissättningen på geografisk information

Lantmäteriutredningen (SOU 2003:111) bedömde att prissättningen på grundläggande geografisk information bör grundas på att användare, utöver en ren uttagskostnad, också ska betala en del av övriga kostnader för informationen, till exempel ajourhållningen av databaser. Utredningen föreslog att priserna på strategiskt valda delar av den geografiska informationen skulle sänkas betydligt för att stimulera en ökad användning av informationen. Företagandet inom området geografisk informationsteknik och marknadens utveckling skulle främjas om kostnaderna var lägre. De undersökningar som gjorts i samband med Europaparlamentets och rådets direktiv om vidareutnyttjande och kommersialisering av handlingar från den offentliga sektorn visar också att priset på informationen är avgörande för en ökad användning och utveckling av informationstjänster. Prissättningen påverkar även allmänhetens användning av information, bland annat via olika e-tjänster. Omsättningen för geografisk information minskade hos lantmäteriet med 20 miljoner kronor mellan 2004 och 2005. En huvudorsak till detta uppges vara att man sänkt priset för att stimulera efterfrågan. Fortfarande kritiseras dock lantmäteriets priser av både slutkunder och återförsäljare av informationen.

Regeringen uttalade i propositionen Från IT-politik för samhället till politik för IT-samhället (prop. 2004/05:175 ) att regeringen skulle ytterligare se över prissättningen av Lantmäteriverkets grundläggande information. Mot bakgrund av att det nu gått drygt nio månader sedan IT-propositionen lades på riksdagens bord finns det anledning att följa upp regeringens utfästelse.

Vilka åtgärder avser samhällsbyggnadsministern att vidta för att tillförsäkra en prissättning på geografisk information som accepteras av såväl användarna som de företag som utvecklar olika tjänster?