den 13 oktober

Fråga 2005/06:113 av Kent Härstedt (s) till samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin (s)

Industrins förutsättningar att öka elproduktionen

Inom industrin finns mycket energi som blir över från olika produktionsprocesser. En del av den här energin återvinns, till exempel som hetvatten till fjärrvärmenät eller som el från ångturbiner. Men mycket energi som skulle kunna återvinnas går i dag förlorad. Inom energiområdet finns många styrmedel, men industrin hamnar ofta utanför målramarna för olika styrmedel. När det gäller elproduktion så finns styrmedlet med elcertifikat, som ska gynna nyproduktion av el från förnybara bränslen. Poängen med sådan elproduktion är att den koldioxid som släpps ut inte ger något nettotillskott till atmosfären, till skillnad från förbränning av fossila bränslen. När industrier tillverkar el från överskottsenergi är det energi som redan använts primärt till något annat. Att återanvända den och göra el ger alltså inget ytterligare utsläpp av koldioxid. Tyvärr är inte elproduktion från återvunnen energi berättigad till elcertifikat, och därför uteblir potentiell industriell elproduktion som inte skulle ha ökat koldioxidutsläppen alls. På Kemira Kemi AB tillverkas bland annat svavelsyra, och ur produktionen kommer mycket energi som en biprodukt. Ånga från produktionen driver i dag en turbin som genererar ca 35 gigawattimmar el på ett år. Ångan kommer från förbränning av svavel som inte genererar någon koldioxid över huvud taget. Inte heller den här elproduktionen är berättigad till elcertifikat, eftersom den inte uppfyller formuleringen ”förnybart bränsle”. Hade den här elproduktionen fått elcertifikat hade den redan i dag varit 150 % större, det vill säga ca 90 gigawattimmar. El som inte ger någon koldioxid alls kan knappast vara sämre för miljön än el som ger koldioxid från förnybart bränsle.

Vilka initiativ avser ministern att ta för att skapa förutsättningar för att bättre ta till vara möjlig industriell elproduktion?