den 1 mars

Fråga 2005/06:1123 av Tuve Skånberg (kd) till utrikesminister Laila Freivalds (s)

Kung Kigeli V:s återvändo till Rwanda

Rwanda är i våra dagar mest bekant för den djupa splittringen mellan stammarna hutu och tutsi. Detta är ett resultat av att de tyska, senare belgiska, kolonialherrarna ensidigt gynnade endera folkstammen. Fram till 1959 var det tutsi som gynnades, därefter hutu. Detta lade effektivt grunden till det folkmord som har skett.

1959 skulle den rwandiske kungen Mutara besöka FN för att plädera för att Rwanda skulle bli en suverän stat med bibehållen monarki, men innan dess dog kung Mutara oväntat efter en rutininjektion av en belgisk läkare. Belgien ville då ha rätten att utse regent och på sikt införa republik vid landets självständighet. I Rwandas förbindelse med Belgien ingick dock rätten att utse en ny kung vid en kungs bortgång. I linje med det efterträddes kung Mutara III av sin halvbror som då blev kung Kigeli (Kigeri) V Ndahindurwa.

Kung Kigeli träffade 1961 FN:s generalsekreterare Hammarskjöld i Kinshasa för att informera om den eskalerande situationen i Rwanda. Då förbjöd Belgien kungen att återvända till sitt land. Han har sedan dess levt i exil.

Kung Kigeli har ett inhemskt stöd från både hutu och tutsi. Hans far, kung Musinga, var tutsi och hans mor var hutu. Därför borde kungen kunna vara ett stöd för försoning i Rwanda mellan folkgrupperna hutu och tutsi, och han borde ha en självklar rätt att återvända till Rwanda med bibehållen värdighet, på samma sätt som förre premiärministern av Bulgarien, kung Simeon II, fick göra. I dag hindrar dock Rwandas regering kungen från att återvända.

Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga ministern:

Vad avser ministern att göra för att kung Kigeli av Rwanda ska få återvända till sitt land?