den 16 februari

Fråga 2005/06:1035 av Henrik von Sydow (m) till finansminister Pär Nuder (s)

Riksbankens oberoende och socialdemokratiska utspel

”Det är fullständigt fel.” Så kommenterade Socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog (TT den 14 februari) förslaget om möjliga räntehöjningar av Riksbanken. Regeringspartiets utfall mot Riksbanken är dessvärre ett exempel på hur det socialdemokratiska partiet återkommande sätter en ökad press på Riksbankens direktion och därmed riskerar att urholka riksbankens grundlagsfästa oberoende.

Det påstås ibland att den nya penningpolitiska regimen har en bred acceptans hos det politiska etablissemanget. Då glömmer vi att den självständiga Riksbanken aldrig har prövats när den ger tecken på att röra sig uppför räntetrappan för att försvara inflationsmålet. Riksbanken har hittills mest behövt sänka styrräntan. När statsministern auktoritativt uttalade (TT den 18 januari) att ”höjer de räntan så ska det bli intressant att läsa motiveringen” ledde det till att Handelsbanken direkt konstaterade att statsministern dikterar penningpolitiken: ”Det gör det mer komplicerat för Riksbanken att höja aggressivt framöver”, menade HB:s chefsanalytiker Peter Kaplan.

Dagens Industri visar i en kartläggning den 4 januari att den vanligaste kritiken mot Riksbanken från svenska ränteförvaltare är att direktionens beslut styrs av den socialdemokratiska regeringen. Allt detta är ytterst allvarligt och utmanar idéer om demokrati och maktdelning. Vår riksdag har bestämt att penningpolitiken ska föras av en oberoende riksbank. Därför får besluten på Brunkebergstorg inte ens misstänkas styras av utfall från partikansliet på Sveavägen 68.

Hur avser finansministern att klargöra att den socialdemokratiska regeringen inte har en uppfattning om vilken ränta Riksbanken ska sätta?