den 12
oktober
Fråga 2005/06:103 av Jörgen Johansson (c) till statsrådet
Ulrica Messing (s)
Landsbygdsvägarnas tillstånd
Eftersläpningen av underhållet på våra vägar kommer
att öka. Det är beskedet som de boende på landsbygden i Västmanland får från Vägverket.
Trafikanterna får sicksacka mellan gropar och traktorspår för att kunna ta sig
fram. Trots det framhåller Vägverket att vägunderhållet ska skäras ned med 20@30
miljoner kronor kommande år. Ambitionen är dock att akuta problem ska lösas men
att målet inskränker sig till att kunna hålla vägarna farbara. Det är alltså
långt från vad som kan kallas miniminivå, eller dräglig vägstandard, som numera
är Vägverkets målformulering för landsbygdens vägnät. Detta i bygder som är en
hembygd för många som dagpendlar till sitt jobb, i bygder som har en näring som
ska kunna fungera och i bygder där samhället uttalar högtidligt att det är
naturligt att ”hela Sverige ska leva”.
Min
fråga till statsrådet är:
Vad
avser statsrådet att göra för att vägnätet på
landsbygden åtminstone uppnår en dräglig standard?