den 12 oktober

Fråga 2005/06:103 av Jörgen Johansson (c) till statsrådet Ulrica Messing (s)

Landsbygdsvägarnas tillstånd

Eftersläpningen av underhållet på våra vägar kommer att öka. Det är beskedet som de boende på landsbygden i Västmanland får från Vägverket. Trafikanterna får sicksacka mellan gropar och traktorspår för att kunna ta sig fram. Trots det framhåller Vägverket att vägunderhållet ska skäras ned med 20@30 miljoner kronor kommande år. Ambitionen är dock att akuta problem ska lösas men att målet inskränker sig till att kunna hålla vägarna farbara. Det är alltså långt från vad som kan kallas miniminivå, eller dräglig vägstandard, som numera är Vägverkets målformulering för landsbygdens vägnät. Detta i bygder som är en hembygd för många som dagpendlar till sitt jobb, i bygder som har en näring som ska kunna fungera och i bygder där samhället uttalar högtidligt att det är naturligt att ”hela Sverige ska leva”.

Min fråga till statsrådet är:

Vad avser statsrådet att göra för att vägnätet på landsbygden åtminstone uppnår en dräglig standard?