den 16 februari

Fråga 2005/06:1026 av Eva Arvidsson (s) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky (s)

Bild- och formkonstnärers rätt till ersättning

Utgångspunkten för statlig arbetsmarknadspolitik är sedan länge principen att alla ska basera sin försörjning på ersättning för utfört arbete. Denna princip ska också gälla bild- och formkonstnärer, varav endast ett försvinnande fåtal under begränsade perioder kan ha sin försörjning tryggad genom exempelvis stipendier eller inkomstgarantier.

Konstnärernas arbetsmarknad är liten och svårt konkurrensutsatt. Positivt är att den under senare år ändå kommit att vidgas, bland annat genom olika samarbetsprojekt där man använder konstnärers kompetens på nya områden. Det är dock inte alltid konstnären får betalt efter principen ersättning för utfört arbete, inte ens vid uppdrag från offentliga arbetsgivare.

Den statliga utställningsersättningen, som är bindande för statliga institutioner och som frivilligt tillämpas av vissa kommuner, är bristfällig då den begränsas till att vara konstruerad som en hyra och inte ersätter konstnärerna för deras arbete.

Enligt regleringsbreven för 2004 har de statliga museerna fått i uppdrag att redovisa utbetald utställningsersättning till konstnärerna, ett uppdrag som de hanterat mycket olika. Det finns exempel där museets kostnader för utställningsersättning till konstnärer 2004 var lägre än kostnaden för kompetenshöjning av den anställda personalen.

Med ovanstående som bakgrund undrar jag vilka åtgärder kulturministern tänker vidta för att konstnärerna i större utsträckning ska kunna ta del av den statliga utställningsersättningen.