den 3 november

Interpellation 2005/06:90 av Marie Wahlgren (fp) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky (s)

Situationen för svensk forskning

Det finns många oroande tecken när det gäller de svenska universiteten och den svenska forskningen. Visst står sig Sverige i nuläget väl inom flera forskningsområden men det finns orostecken. Följande tre områden skulle jag vilja ta upp i denna interpellation: citeringen av svenska forskares arbete, utvecklingen när det gäller doktorander och neddragningen av personal på högskolorna.

Svenska forskare har länge legat högt när det gäller internationella citeringar. Nu kan vi emellertid se att Sverige ligger stilla eller minskar något i citeringsindex medan våra nordiska grannländer ökar. Detta är en oroande utveckling som visar att svensk forskning tappar mark. Vi lyckas inte förbättra oss i den takt som omvärlden kräver. Att bara hålla ställningarna är inte bra nog i en globaliserad värld.

Sverige har blivit alltmer beroende av sina doktorander för sitt forskningsarbete. Regeringen har haft starkt fokus på en utbyggd doktorandutbildning. Detta har lett till att antalet doktorander har ökat kraftigt. Utbyggnaden har skett på bekostnad av andra delar av verksamheten, till exempel postdoktorer och forskarassistenter, men också en neddragning av teknisk personal i de experimentella ämnena.

En ökad belastning genom arbete med undervisning, forskningsfinansiering och administration gör också att alltfler seniora forskare endast bedriver forskning via sina doktorander. I år minskar för första gången på länge antalet antagna doktorander. Minskningen är över 20 %. Detta skulle inte vara ett stort problem om skälet var att resurser flyttas från doktorandutbildning till annan forskning men detta är troligen inte grundskälet. Minskningen är i stället en effekt av den ekonomiska situationen för våra högskolor och universitet.

Minskningen är inte något stort problem ur utbildningsperspektiv eftersom vi i dag i alltför stor utsträckning utbildar doktorander till arbetslöshet. Arbetslösheten för unga disputerade låg i somras strax under 9 %. För vissa grupper var arbetslösheten uppåt 17 %. Det är uppenbart att den satsning som regeringen gjort på forskarutbildningen inte motsvaras av ett arbetsmarknadsbehov.

Det var inte bara antalet nyrekryterade doktorander som minskade förra året. Även antalet anställda vid universitet och högskolor minskade. Det blir allt vanligare att läsa om regelrätta uppsägningar från våra universitet och högskolor. Vid resursbrist är det vanliga att det är de med tidsbegränsad anställning som får sluta genom att deras förordnande inte förlängs. Att nu även tillsvidareanställd personal sägs upp är ett tecken på att högskolans ekonomi är i stark obalans.

Jag vill ställa följande frågor till ministern:

Vad avser ministern att göra för att säkra att svensk forskning också fortsättningsvis kommer att finnas i den högsta internationella eliten?

Avser ministern att ändra regeringens mål för antal forskarstuderande?

Vad avser ministern att göra för att minska arbetslösheten bland forskarutbildade?

Vad avser ministern att göra för att de neddragningar som genomförts vid universitet och högskolor inte ska skada Sverige som forskningsnation?