den 1
november
Interpellation 2005/06:79 av Ana Maria Narti (fp) till socialminister
Berit Andnor (s)
Effektiv medicinsk rehabilitering
Under de senaste åren har allt färre behandlingar
avsedda att rehabilitera långvarigt sjuka patienter blivit köpta av försäkringskassorna.
Samtidigt har flera landsting omorganiserat sin verksamhet och på grund av
detta också försenat och försämrat arbetet med medicinsk rehabilitering. Dessa
försämringar har blivit föremål för hårt kritik från bland annat
Riksrevisionen, men ingen förbättring har kommit till stånd. Det händer allt
oftare att patienter i stort behov av rehabilitering "faller mellan stolarna":
ingen rehabilitering finansieras av försäkringskassorna, patienterna får inte
heller sjukpenning eftersom de betraktas stå till arbetsmarknadens förfogande
medan arbetsförmedlingen anser att de är för sjuka för att arbeta och inte
godkänner ersättning från a-kassan. Det händer också allt oftare att patienter
med långa sjukskrivningstider hänvisas till de låga sjuk- och aktivitetsersättningar
@ förtidspensioner @ trots att de vill arbeta och trots läkarnas
rekommendationer och remisser till rehabilitering.
Dessa
förhållanden är mer än upprörande. Landets ekonomi urholkas på grund av
sjukskrivningar, så kallade sjuk- och aktivitetsersättningar och
sjukpensioneringar, men rehabilitering förekommer alltmer sällan.
En
av Riksrevisionens granskningar om Försäkringskassans köp av
rehabiliteringstjänster @ en granskning som kom ut i september 2004 @ pekade på
uppenbara orsaker till eviga förseningar och långa väntetider för patienter i
behov av rehabilitering. En hel rad av svårigheter och hinder växer ur en
otydlig gammal lagstiftning och ur brist på nya och klara regler och
riktlinjer. Ett avgörande stoppmoment i sammanhanget är att finna i dimmiga
bestämmelser angående arbetsgivarnas kostnadsansvar. Ett annat sådant moment
har att göra med de alltfler basundersökningar och detaljerade bedömningar som
försäkringskassorna köper. Det ser ut som om många kassor försöker kompensera
egna svårigheter @ framför allt personalbristen @ genom att beställa
basutredningar som egentligen bör genomföras av kassorna.
Den
nyaste av Riksrevisionens granskningar visar att försäkringskassorna inte
följer de riktlinjer som riksdag och regering har fastställt. I stället för att
skapa strategier för återgång till ett aktivt arbetsliv föser de flesta
kassorna patienterna in i sjuk- och aktivitetsersättningar, alltså pensionerar
dem.
Vissa
patienter drabbas hårdare än alla andra. Det gäller människor som inte kan
hänvisa till någon arbetsgivare ansvarig för rehabiliteringen: studenter, redan
förtidspensionerade personer, mottagare av socialbidrag. Kan ett demokratiskt
samhälle acceptera att vissa människor betraktas som rättslösa i vårdfrågor
bara därför att de saknar arbete när de blir offer för en svår sjukdom? På
försäkringskassorna brukar man till och med använda sig av ett särskilt
diskvalificerande uttryck när man benämner dessa personer: de som saknar all
inkomst och alltså också sjukpenning kallas för "nollade" och får inte
finansiering av sin rehabilitering.
Den
icke-existerande rehabiliteringen måste så snabbt som möjligt ersättas av
riktig rehabilitering för alla, alltså också för folk som inte har någon
arbetsgivare att vända sig till. Det finns ingenting som är så avgörande för
både människornas hälsa och för vår gemensamma ekonomi som tillgången till en
snabbt igångsatt och väl fungerande rehabilitering. Att inte finansiera eller
fördröja effektiva program för rehabilitering betyder inte att spara pengar
utan tvärtom att utöka slöseriet med mänskliga liv och med materiella resurser.
Med
bakgrund i de fakta som här beskrivits vänder jag mig till statsrådet med
följande frågor:
-
Planerar
statsrådet att via regleringsbrev och förordningar sätta i gång en
effektivisering av rehabiliteringens vardagliga verksamhet?
-
Avser
statsrådet att förtydliga relationerna mellan de inblandade ansvariga från
försäkringskassor och arbetsförmedlingar?
-
På
vilket sätt kan statsrådet ge stöd åt välspecialiserade rehabiliteringscentrum
som erfar brist på patienter på grund av försäkringskassornas rutiner?
-
Tänker
statsrådet finna en lösning för de så kallade
"nollade" patienterna?