den 28
oktober
Interpellation 2005/06:77 av Maria Larsson (kd) till statsrådet
Sven-Erik Österberg (s)
Utjämningssystemet inom LSS
Den 1 januari 1994 trädde lagen om stöd och service
till vissa funktionshindrade (LSS) i kraft. Lagen ger personer med utvecklingsstörning
eller andra stora och varaktiga funktionshinder rätt till olika stöd- och
serviceinsatser. I enlighet med bestämmelserna i LSS genomfördes en successiv
överföring av huvudmannaskapet för insatserna enligt denna lag från landstingen
till kommunerna. I de flesta länen skedde överföringen vid årsskiftet 1994/95
eller 1995/96.
Den
ekonomiska regleringen i samband med huvudmannaskapsförändringarna gjordes
genom skatteväxlingar mellan landsting och kommuner. I samtliga län där
kommuner har tagit över verksamheten från landsting, har kommunerna sökt
utjämna kostnadsskillnaderna mellan sig för den övertagna omsorgsverksamheten.
I
samband med att huvudmannaskapet flyttades skapades därför länsvisa
överenskommelser om så kallade mellankommunala utjämningssystem. Kostnaderna
för verksamheten har varit ojämnt fördelade mellan kommunerna, något det bland
annat finns historiska orsaker till. När landstingen var huvudmän för personer
omfattade av den tidigare omsorgslagen, det vill säga utvecklingsstörda samt personer
med barndomspsykos, skedde i vissa fall en koncentration av verksamheten till
vissa kommuner.
I
november 2003 fattade riksdagen därför beslut om att införa ett nationellt
kostnadsutjämningssystem avseende verksamhet enligt LSS, vilket skulle ersätta
det tidigare mellankommunala utjämningssystemet. Det nya systemet var avsett
att införas successivt under åren 2004@2008. Utöver de årliga omräkningar som
görs inom utjämningssystemet ska regeringen, vid tidpunkt man själv bestämmer,
göra omräkningar av vissa index. Detta ska göras för att kostnadsutjämningen
ska bli så rättvis som möjligt mellan kommunerna. Sålunda har Statistiska centralbyrån
fått regeringens uppdrag att räkna om koncentrations- respektive
personalkostnadsindex. SCB redovisade den 1 oktober i år dessa preliminära
beräkningar utifrån basåret 2004 inför nästa bidrags- och avgiftsår, avseende
utjämning av LSS-kostnader mellan kommunerna. Med de beräkningar som gjordes
blev några kommuner vinnare och andra förlorare, som vanligt är när system
förändras och reformeras.
Nu
har emellertid regeringen övergett sin tidigare ståndpunkt och redan den 13
oktober i år beslutat att 2006 års index ska beräknas som genomsnitt av
koncentrations- respektive personalkostnadsindex för 2002 och 2004. Förändringarna
i systemet motiverades med ett behov av att jämka kostnadsförändringen och
”lindra effekterna”.
I
praktiken innebär dessa ”lindringar” att kommuner som Sävsjö i Jönköpings län
inför nästa år förlorar 6 miljoner kronor vilket är ofantligt mycket pengar
i en liten kommuns budget. Markaryds kommun i Kronobergs län förlorar 1,1 miljoner
kronor, ett besked de nåddes av i mitten av oktober när större delen av deras
budgetarbete redan var gjort. För Laholms kommun i Halland innebär de nya
beräkningarna en minskad inkomst på 7,5 miljoner kronor, och för Hylte
kommun 12 miljoner kronor i försämring.
Dessa
tvära kast åsidosätter all rimlig långsiktig planeringsmöjlighet för
kommunerna. De har ingen möjlighet att kunna beräkna den kraftiga försämringen
av ekonomin, utan har naturligtvis förväntat sig att uppgifter som tidigare
lämnats ut som beräkningsunderlag varit korrekta och skulle stå fast.
I
samband med att huvudmannaskapet flyttades har vissa kommuner också genomfört
stora satsningar för att skapa god verksamhet för invånare med funktionshinder.
I Markaryds kommun har man mellan åren 2003 och 2005 exempelvis startat
dagverksamhet för vuxna med förvärvad hjärnskada, korttidsboende för barn och
ungdomar, grundsärskola och gymnasiesärskola. Dessa verksamheter hade kommunen
tidigare köpt från grannkommunerna, men för att höja kvaliteten för de
funktionshindrade har målsättningen varit att tillhandahålla dessa verksamheter
i boendekommunen. Helt naturligt har dessa satsningar inneburit ökade
kostnader, vilket kommunen hittills förutsatt skulle regleras genom den av regeringen
aviserade utjämningen.
Under
innevarande år betalar Markaryds kommun 4 146 490 kr till utjämningssystemet.
Genom de satsningar kommunen gjort för att bygga ut verksamheten skulle
Markaryds kommun, enligt SCB:s preliminära beräkningar för år 2006, betala 3
314 070 kr i utjämning. Genom regeringens nya beslut tvingas kommunen i stället
betala in 4 418 760 kr till utjämningssystemet. Att en kommun som i enlighet
med regeringens direktiv satsat på nya verksamheter inte kompenseras ekonomiskt
utan får förhöjda kostnader genom nya regelbestämmelser är orimligt.
Som
ovan redovisats är de underlag på vilka besluten om kostnadsutjämning fattas
inte bara bristfälliga utan också föränderliga. Resultaten blir orimliga och
för enskilda och framför allt små kommuner ekonomiskt förödande. Tidigare har
kommunerna trots detta haft möjlighet att överklaga Skatteverkets beslut om
kostnadsutjämning, men nu vill regeringen inskränka denna rättighet (prop.
2005/06:7).
Vad
ämnar statsrådet vidta för åtgärder för att förbättra kommunernas ekonomiska
planeringsmöjligheter i samband med den nationella utjämningen av LSS?
Vad
ämnar statsrådet göra för att kommunerna ska få möjlighet till prövning i de
fall där besluten om kostnadsutjämning varit bristfälliga och föränderliga?