Interpellation 2005/06:6 av Helena Bargholtz (fp) till
justitieminister Thomas Bodström (s)
Människohandel
Runtom i världen köper människor en annan människas
kropp för sexuella tjänster, oftast handlar det om unga flickor och kvinnor som
köps och säljs som varor. Människohandel för sexuella ändamål är vår tids
slavhandel och utgör i dag, tillsammans med narkotika- och vapenhandel, en
mycket lönsam verksamhet för den grova organiserade brottsligheten. Risken för
upptäckt är låg samtidigt som det finns omfattande möjligheter att tjäna stora
pengar. Sverige är inget undantag när det gäller människohandel.
I
rikskriminalpolisens senaste rapport om människohandel för sexuella ändamål
(KUT-rapport 2005:4), avstår rapportörerna från att göra en uppskattning av hur
många flickor och kvinnor som kan ha varit offer för människohandel i Sverige
under 2004. De menar att antalet människohandelsoffer som uppdagas i Sverige
helt beror på de resurser som polisen kan lägga ned på denna typ av
brottslighet. Polisens insatser skiftar kraftigt från län till län och från år
till år vilket gör det svårt att göra en samlad bedömning. Men i en tidigare
rapport uppskattade rikskriminalpolisen att mellan 400 och 600 kvinnor per år
är offer för människohandel i Sverige.
Kampen
mot människohandeln måste föras med ett helt batteri av insatser. Ett antal
viktiga lagändringar mot människohandel trädde i kraft under 2004. Men i
samband med att riksdagen beslutade om lagändringarna, betonade vi också att
regeringen snarast måste utreda ytterligare en viktig lagändring. Det handlar
om att en ny bestämmelse om människohandel bör utformas så att det inte
uppställs ett krav på att gärningsmannen ska ha använt sig av ”otillbörliga
medel” för att kunna dömas för människohandelsbrott om offret varit över 18 år
gammal. Dagens lagstiftning innebär att i de flesta fall där brottsmisstanken
först gällt människohandel för sexuella ändamål, har det i stället dömts för
koppleri eller grovt koppleri, brott som har betydligt lägre påföljd. En av
orsakerna är just att åklagarna inte kunnat styrka att ”otillbörliga medel” har
använts. Definitionen av ”otillbörliga medel” är enligt brottsbalken olaga
tvång, vilseledande, utnyttjande av någons utsatta belägenhet eller något
liknande. Det är uppenbarligen ett svårtolkat begrepp.
I
betänkandet över lagstiftningen mot människohandel (bet. 2003/04:JuU20),
konstaterar justitieutskottet att kravet på ”otillbörliga medel” har medfört
att fokus vid utredningar om människohandel på ett oönskat sätt förskjutits
från den misstänktes handlande till offrets bakgrund och situation i hemlandet.
Utskottet skriver också: ”Härtill kommer att synen i Sverige på köp av sexuella
tjänster talar för att kriminaliseringen bör innefatta alla åtgärder som i
förlängningen syftar till att någon skall utnyttjas i prostitution eller för
andra sexuella ändamål och det oavsett om något otillbörligt medel använts
eller inte.” Men regeringen har ännu inte presenterat ett nytt lagförslag till
riksdagen.
I
kampen mot den organiserade brottsligheten som ofta står bakom den grymma
människohandeln för sexuella ändamål, behöver polisen och åklagarna betydligt
vassare verktyg än i dag. Möjlighet till bland annat hemlig rumsavlyssning (så
kallad buggning), bevisprovokation och infiltration är nödvändigt och något som
redan finns i många andra europeiska länder. Underlag för att införa sådan
lagstiftning i Sverige samt andra viktiga förstärkningar av de brottsbekämpande
myndigheterna finns redan, bland annat i betänkanden från Beredningen för
rättsväsendets utveckling (SOU 2003:74, SOU 2003:114).
Med
anledning av det ovan sagda vill jag fråga justitieministern:
1. Avser justitieministern att @ innan
utgången av år 2005 @ presentera ett nytt lagförslag där det inte ställs krav
på att gärningsmannen ska ha använt otillbörliga medel för att kunna dömas för
människohandelsbrott?
2. Avser justitieministern att lägga
fram lagförslag som möjliggör för polisen att använda sig av hemlig
rumsavlyssning (så kallad buggning), bevisprovokation och infiltration i kampen
mot människohandlarna?
3. Vilka nya, ytterligare åtgärder
avser justitieministern att vidta för att stärka rättsväsendets arbete mot
människohandel?