den 24 oktober

Interpellation 2005/06:58 av Staffan Danielsson (c) till samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin (s)

Åtgärder för att bryta Sveriges oljeberoende

Dagens stora energi- och miljöfråga är klimatfrågan och växthuseffekten. Därför är det oerhört viktigt att snabbt bryta Sveriges @ och världens @ fortfarande stora beroende av fossila bränslen och drivmedel, och att övergå till förnybara bränslen och drivmedel. Kyotoöverenskommelsen är ett viktigt steg i det arbetet.

80 % av världens energiförsörjning är alltjämt fossilbaserad, så de stora utmaningarna återstår. Den svenska energiförsörjningen kom för 35 år sedan till 77 % från oljan, vilket genom en imponerande omställning har sjunkit till dagens omkring 30 %. Dock är att notera att energitillförseln från oljan sedan mitten av 1980-talet ligger stadigt på nivån 200 terawattimmar, sedan kärnkraften byggts ut.

Sverige har sedan 1982 fördubblat sin produktion av biobränslen från ca 50 till över 100 terawattimmar, till cirka hälften av vad oljan tillför. Potential finns för att fortsätta i samma takt. Detta kräver tydliga fortsatta politiska spelregler som ger förutsättningar för detta.

Oljeberoendet är i dag störst på drivmedelsområdet inom transportsektorn, som står för en tredjedel av de svenska utsläppen av växthusgaser. EU:s målsättning är att andelen förnybara drivmedel inom unionen ska vara 5,75 % vid år 2010.

I Sverige var drivmedelsförbrukningen 77 TWh år 2003, varav över 98 % kom från fossila bränslen. Etanol svarade för 1,27 terawattimmar, rapsolja (RME) för 0,05 terawattimmar och biogas för 0,11 terawattimmar.

Sedan dess har etanolimporten från främst Brasilien ökat starkt, och i dag ersätter etanol främst i form av låginblandning ca 5 % av all bensin. Sverige lär ta emot ca 10 % av Brasiliens etanolexport, en situation som knappast torde vara bestående.

Samhällsbyggnadsministern har i en debattartikel i Dagens Nyheter utvecklat regeringens nya mål för energipolitiken: att Sverige till 2020 ska bryta beroendet av fossila bränslen. Artikelns rubrik är ”Oljan ska vara borta från Sverige år 2020” och ministern skriver om de enorma fördelarna med ett fossilbränslefritt Sverige. Detta skapar självfallet stora förväntningar.

Centerpartiet är sedan länge starkt pådrivande för en sådan energiomställning och driver på för kraftfulla åtgärder för att starkt öka vår inhemska produktion av biobränslen och förnybara drivmedel. Inspiration till denna interpellation kommer från ett miljöseminarium i Norrköping initierat av Centerpartiet i Östergötland.

Samhällsbyggnadsministerns åtgärdsförslag för att åstadkomma det hon utlovar lever dock inte upp till förväntningarna.

Det nationella programmet mot oljeberoendet är allmänt formulerat med följande punkter:

·            Skattelättnader för att konvertera oljevärmda hus till förnybar energi

·            Elcertifikat under utsträckt tidrymd

·            Tillåt högre inblandning av etanol i bensin

·            Ökade energiforskningsanslag (efter kraftiga nedskärningar detta år)

·            Mer fjärrvärme

·            Nya klimatinvesteringspengar (Klimp)

·            En utredning om jordbrukets energiproduktion

Åtgärdsförslagen känns tama i relation till de storstilade löftena.

Även med oerhört kraftfulla åtgärder och forskningsgenombrott torde inte Sverige vara fossilbränslefritt år 2020. Och tyvärr tvekar regeringen ofta i de nödvändiga besluten, medan tiden rinner iväg. Detta ökar inte trovärdigheten i allmänt hållna löften. Det är bra med höga mål, men de måste följas upp av konkreta åtgärder.

Några exempel:

Eon, före detta Sydkraft, fortsätter oförtrutet sin planering för en massiv fossilgasintroduktion i Götaland och Mälardalen. Regeringen vilar på frågan om man ska bevilja koncession eller ej. Vid vår interpellationsdebatt om detta i januari gav statsrådet de positiva beskeden att hela det planerade storskaliga projektet ska prövas i ett sammanhang, och utifrån en övergripande miljöanalys. Min uppfattning är att en sådan prövning rimligen endast kan sluta i ett nej, och efter regeringens nu publicerade målsättning torde rimligen frågan vara avgjord.

I dagsläget är etanolen från jordbruksgrödor det i särklass största biodrivmedlet. Här ligger Sverige efter USA och flera EU-länder. Dessa länder har givit stabila förutsättningar för att säkerställa investeringar i en inhemsk etanolproduktion, bland annat genom att utnyttja den skyddstull som WTO medger får tas ut vid import av etanol. Endast Sverige tillämpar inte denna möjlighet av EU-länderna. Rykten har sagt att regeringen avser att göra denna förändring, så att vår inhemska etanolproduktion inte hotas. Inget har dock hänt, och tas inte nödvändiga beslut snabbt så är situationen allvarlig för den svenska etanolproduktionen. Och att förlita sig på en fortsatt hög import från Brasilien och andra länder torde vara en riskabel politik.

Regeringen har tillsammans med andra EU-länder tidigare medverkat till att etanol inte får blandas in i bensin med mer än max 5 %, trots att USA och Brasilien blandar in både 10 % och över 20 %, utan några problem med motorerna. Det är bra att regeringen nu stöder att EU ökar gränsen till 10 %, men det verkar dröja. Sverige borde här kunna ta initiativ och gå före och tillåta inblandning till 10 % eller helst 15 %.

Med klara besked om dessa två åtgärder är sannolikheten dessutom stor för att ytterligare etanolfabrik eller -fabriker byggs i Sverige. Vi har inte råd att vänta! Tänk på 2020!

Det finns också långtgående planer på att bygga en fabrik för tillverkning av rapsolja (RME) i Blekinge. RME kan och får i dag blandas in i diesel med 5 % i andra EU-länder, medan Sverige har begränsningen endast 2 %. Även här har regeringen aviserat att ett sådant beslut är på väg. Vägverket har föreslagit konkreta lösningar. Miljöklassningen och beskattningen måste ske så att inte diesel i en RME-blandning straffbeskattas. Men inget har hänt. Vi har inte råd att vänta! Tänk på 2020!

Regeringen har, inspirerad av den närstående krafter, uppställt ett rätt fyrkantigt mål att snabbt kräva förnybara bränslen på de allra flesta bensinmackar i landet. Tanken är självfallet god, men kan leda till att investeringen inte blir teknikneutral utan görs i endast etanolpumpar, och att mindre bensinhandlare @ inte oljebolagen @ tvingas stå för investeringen, något som kan fördyra för dem. Etanol säljs ju genom låginblandning i hela landet, och rena etanolpumpar drivs redan snabbt fram av marknadsutvecklingen där efterfrågan och förutsättningar finns. De tillgängliga volymerna är ju som framgått ännu rätt begränsade. Med stor sannolikhet kan andra stimulanser och åtgärder @ till exempel investeringsstöd eller en kvotplikt på nationell nivå @ vara bättre för utvecklingen av de förnybara drivmedlen.

Jag ställer följande frågor till samhällsbyggnadsministern:

1.   Kommer ministern att föreslå ytterligare åtgärder @ utöver de redan föreslagna @ för att till år 2020 ha ett fossilbränslefritt Sverige?

2.   Avser ministern att vidta åtgärder mot en storskalig fossilgas- och naturgasutbyggnad i Sverige?

3.   Avser ministern att vidta åtgärder så att den importerade etanolen liksom i vår omvärld beläggs med den tull som är godkänd enligt WTO:s regelverk?

4.   Avser ministern att ta initiativ så att Sverige kan gå före med att öka den tillåtna etanolinblandningen i bensin?

5.   Avser ministern att vidta åtgärder så att RME kan blandas in med 5 % i diesel?

6.   Avser ministern att ompröva kravet på förnybara drivmedelspumpar på landets bensinmackar?