Interpellation 2005/06:58 av Staffan Danielsson (c) till
samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin (s)
Åtgärder för att bryta Sveriges
oljeberoende
Dagens stora energi- och miljöfråga är klimatfrågan
och växthuseffekten. Därför är det oerhört viktigt att snabbt bryta Sveriges @
och världens @ fortfarande stora beroende av fossila bränslen och drivmedel,
och att övergå till förnybara bränslen och drivmedel. Kyotoöverenskommelsen är
ett viktigt steg i det arbetet.
80 %
av världens energiförsörjning är alltjämt fossilbaserad, så de stora
utmaningarna återstår. Den svenska energiförsörjningen kom för 35 år sedan till
77 % från oljan, vilket genom en imponerande omställning har sjunkit till
dagens omkring 30 %. Dock är att notera att energitillförseln från oljan
sedan mitten av 1980-talet ligger stadigt på nivån 200 terawattimmar, sedan
kärnkraften byggts ut.
Sverige
har sedan 1982 fördubblat sin produktion av biobränslen från ca 50 till över
100 terawattimmar, till cirka hälften av vad oljan tillför. Potential finns för
att fortsätta i samma takt. Detta kräver tydliga fortsatta politiska spelregler
som ger förutsättningar för detta.
Oljeberoendet
är i dag störst på drivmedelsområdet inom transportsektorn, som står för en
tredjedel av de svenska utsläppen av växthusgaser. EU:s målsättning är att
andelen förnybara drivmedel inom unionen ska vara 5,75 % vid år 2010.
I
Sverige var drivmedelsförbrukningen 77 TWh år 2003, varav över 98 % kom
från fossila bränslen. Etanol svarade för 1,27 terawattimmar, rapsolja (RME)
för 0,05 terawattimmar och biogas för 0,11 terawattimmar.
Sedan
dess har etanolimporten från främst Brasilien ökat starkt, och i dag ersätter
etanol främst i form av låginblandning ca 5 % av all bensin. Sverige lär
ta emot ca 10 % av Brasiliens etanolexport, en situation som knappast
torde vara bestående.
Samhällsbyggnadsministern
har i en debattartikel i Dagens Nyheter utvecklat regeringens nya mål för
energipolitiken: att Sverige till 2020 ska bryta beroendet av fossila bränslen.
Artikelns rubrik är ”Oljan ska vara borta från Sverige år 2020” och ministern
skriver om de enorma fördelarna med ett fossilbränslefritt Sverige. Detta
skapar självfallet stora förväntningar.
Centerpartiet
är sedan länge starkt pådrivande för en sådan energiomställning och driver på
för kraftfulla åtgärder för att starkt öka vår inhemska produktion av
biobränslen och förnybara drivmedel. Inspiration till denna interpellation
kommer från ett miljöseminarium i Norrköping initierat av Centerpartiet i
Östergötland.
Samhällsbyggnadsministerns
åtgärdsförslag för att åstadkomma det hon utlovar lever dock inte upp till
förväntningarna.
Det
nationella programmet mot oljeberoendet är allmänt formulerat med följande
punkter:
·
Skattelättnader
för att konvertera oljevärmda hus till förnybar energi
·
Elcertifikat
under utsträckt tidrymd
·
Tillåt
högre inblandning av etanol i bensin
·
Ökade
energiforskningsanslag (efter kraftiga nedskärningar detta år)
·
Mer
fjärrvärme
·
Nya
klimatinvesteringspengar (Klimp)
·
En
utredning om jordbrukets energiproduktion
Åtgärdsförslagen
känns tama i relation till de storstilade löftena.
Även
med oerhört kraftfulla åtgärder och forskningsgenombrott torde inte Sverige
vara fossilbränslefritt år 2020. Och tyvärr tvekar regeringen ofta i de
nödvändiga besluten, medan tiden rinner iväg. Detta ökar inte trovärdigheten i
allmänt hållna löften. Det är bra med höga mål, men de måste följas upp av
konkreta åtgärder.
Några
exempel:
Eon,
före detta Sydkraft, fortsätter oförtrutet sin planering för en massiv
fossilgasintroduktion i Götaland och Mälardalen. Regeringen vilar på frågan om
man ska bevilja koncession eller ej. Vid vår interpellationsdebatt om detta i
januari gav statsrådet de positiva beskeden att hela det planerade storskaliga
projektet ska prövas i ett sammanhang, och utifrån en övergripande miljöanalys.
Min uppfattning är att en sådan prövning rimligen endast kan sluta i ett nej,
och efter regeringens nu publicerade målsättning torde rimligen frågan vara
avgjord.
I
dagsläget är etanolen från jordbruksgrödor det i särklass största
biodrivmedlet. Här ligger Sverige efter USA och flera EU-länder. Dessa länder
har givit stabila förutsättningar för att säkerställa investeringar i en
inhemsk etanolproduktion, bland annat genom att utnyttja den skyddstull som WTO
medger får tas ut vid import av etanol. Endast Sverige tillämpar inte denna
möjlighet av EU-länderna. Rykten har sagt att regeringen avser att göra denna
förändring, så att vår inhemska etanolproduktion inte hotas. Inget har dock
hänt, och tas inte nödvändiga beslut snabbt så är situationen allvarlig för den
svenska etanolproduktionen. Och att förlita sig på en fortsatt hög import från
Brasilien och andra länder torde vara en riskabel politik.
Regeringen
har tillsammans med andra EU-länder tidigare medverkat till att etanol inte får
blandas in i bensin med mer än max 5 %, trots att USA och Brasilien
blandar in både 10 % och över 20 %, utan några problem med motorerna.
Det är bra att regeringen nu stöder att EU ökar gränsen till 10 %, men det
verkar dröja. Sverige borde här kunna ta initiativ och gå före och tillåta
inblandning till 10 % eller helst 15 %.
Med
klara besked om dessa två åtgärder är sannolikheten dessutom stor för att
ytterligare etanolfabrik eller -fabriker byggs i Sverige. Vi har inte råd att
vänta! Tänk på 2020!
Det
finns också långtgående planer på att bygga en fabrik för tillverkning av
rapsolja (RME) i Blekinge. RME kan och får i dag blandas in i diesel med
5 % i andra EU-länder, medan Sverige har begränsningen endast 2 %.
Även här har regeringen aviserat att ett sådant beslut är på väg. Vägverket har
föreslagit konkreta lösningar. Miljöklassningen och beskattningen måste ske så
att inte diesel i en RME-blandning straffbeskattas. Men inget har hänt. Vi har
inte råd att vänta! Tänk på 2020!
Regeringen
har, inspirerad av den närstående krafter, uppställt ett rätt fyrkantigt mål
att snabbt kräva förnybara bränslen på de allra flesta bensinmackar i landet.
Tanken är självfallet god, men kan leda till att investeringen inte blir
teknikneutral utan görs i endast etanolpumpar, och att mindre bensinhandlare @
inte oljebolagen @ tvingas stå för investeringen, något som kan fördyra för
dem. Etanol säljs ju genom låginblandning i hela landet, och rena etanolpumpar
drivs redan snabbt fram av marknadsutvecklingen där efterfrågan och
förutsättningar finns. De tillgängliga volymerna är ju som framgått ännu rätt
begränsade. Med stor sannolikhet kan andra stimulanser och åtgärder @ till
exempel investeringsstöd eller en kvotplikt på nationell nivå @ vara bättre för
utvecklingen av de förnybara drivmedlen.
Jag
ställer följande frågor till samhällsbyggnadsministern:
1. Kommer ministern att föreslå
ytterligare åtgärder @ utöver de redan föreslagna @ för att till år 2020 ha ett
fossilbränslefritt Sverige?
2. Avser ministern att vidta åtgärder
mot en storskalig fossilgas- och naturgasutbyggnad i Sverige?
3. Avser ministern att vidta åtgärder
så att den importerade etanolen liksom i vår omvärld beläggs med den tull som
är godkänd enligt WTO:s regelverk?
4. Avser ministern att ta initiativ så
att Sverige kan gå före med att öka den tillåtna etanolinblandningen i bensin?
5. Avser ministern att vidta åtgärder
så att RME kan blandas in med 5 % i diesel?
6. Avser ministern att ompröva kravet
på förnybara drivmedelspumpar på landets bensinmackar?