Interpellation 2005/06:56 av Mikael Oscarsson (kd) till statsrådet
Ulrica Messing (s)
EU:s postdirektiv och försämringar
i svensk postservice
Föreställ dig att du som boende på Kungsholmen i
Stockholm, exempelvis vid Fridhemsplan, fick din post utdelad i en brevlåda vid
Slussen, cirka tre kilometer från ditt hem. Om du påpekade det orimliga i detta
och vägrade att hämta din post där, hänvisade Posten AB dig till en
postterminal två mil bort, låt oss säga någonstans mellan Sollentuna och Upplands
Väsby. Från och med i dag är du i stället välkommen att hämta din post där.
Dessa
ungefärliga avstånd är sedan måndagen den 17 oktober verkligheten i byn Årböle
i Tierps kommun. Posten AB har utan hänsyn till sina kunder bestämt att
familjer i byn ska hämta sin post vid ett uppsamlingsställe två@tre kilometer
från sitt hem. Om de vägrar att få sin post utdelad där, är de hänvisade till
att hämta sin post vid postterminalen i Skärplinge två mil hemifrån. Posten har
samtidigt erbjudit sig att fortsätta utdelningen som tidigare mot betalning.
Det kallas hämta@lämna@service och kostar 1 250-2 500 kr per månad,
eller 20 000@30 000 kr per år.
Postutdelningen
borde vara en självklar samhällsfunktion för alla medborgare, men oavsett
vilket av alternativen ovan du väljer blir det en orättvis kostnad som slår
hårt emot din ekonomi. Jag tror att var och en inser det orimliga i denna
situation; åtminstone om det skulle drabba dem själva.
Under
mer än 60 år har de boende i byn Årböle haft en väl fungerande lantbrevbärarservice.
1997 kom ett EU-direktiv på postområdet, EU:s postdirektiv 97/67/EG, som
Sverige numera har att förhålla sig till. Några av de viktiga orden i
direktivet är utveckling, förbättring och kvalitet.
Enligt
postdirektivet ska medlemsländerna säkerställa att de som tillhandahåller
samhällsomfattande posttjänster gör minst en insamling och en utdelning varje
arbetsdag, minst fem dagar i veckan. Utdelningen ska ske vid juridisk eller
fysisk persons bostad, eller i undantagsfall vid särskilda anläggningar. Sådana
undantag ska beviljas av tillsynsmyndigheten, i Sveriges fall Post- och
telestyrelsen (PTS), och anmälas till EU-kommissionen.
Den
översyn som Posten AB nu gör av sin postutdelning slår på sina håll väldigt
hårt emot enskilda och familjer. Familjerna i Årböle är bara ett exempel.
Förändringarna Posten genomför rimmar illa med att postdirektivet från 1997
talar om förbättrad kvalitet för Postens kunder.
Statsrådet
Ulrica Messing har tidigare sagt sig villig att vidta återgärder, om
rapporteringen från PTS skulle tyda på brister i den rikstäckande postservicen.
Utifrån de uppgifter som har kommit statsrådet till del, borde det vara tydligt
att det finns uppenbara brister i Postens service. Posten AB hänvisar till
PTS:s gällande riktlinjer och tänker inte ändra sina besparingsåtgärder. Ett
grundfel i dessa riktlinjer är att de tillåter Posten att ha så stora
skillnader i samhällsviktig infrastruktur mellan glesbygd och tätort.
Jag
är förvånad över att regeringen tillåter tillsynsmyndigheten PTS att ha olika
och segregerande riktlinjer för medborgare i glesbygd kontra tätort, i
synnerhet när det som i detta fall gäller en samhällsviktig infrastruktur.
Skulle elnätsbolagen eller Telia ha samma orättvisa riktlinjer att stödja sig
mot, skulle medborgare som bor avsides i glesbygd snart sakna både
elförsörjning och fast telefoni.
I
svaret på en skriftlig fråga i riksdagen (2004/05:1980) menade statsrådet Ulrica
Messing att det alltjämt ska finnas en posttjänst av god kvalitet i hela landet
och att regeringens krav på det är oförändrat. Hon fortsatte med att säga att
den exakta utformningen på postservicen inte finns reglerad, utan avgörs av
Posten AB som dock har vissa riktlinjer att hålla sig till. Statsrådet menade
också att staten hittills inte haft anledning "att ifrågasätta riktlinjerna och
deras tillämpning utan accepterat dem som rimliga".
Regeringen
finner det alltså rimligt att dagligen färdas 3 @ alternativt 20 @ kilometer
från sitt hem, eller betala upp emot 30 000 kr, för att ta del av den post
man fått sig tillsänd. Detta är nämligen konsekvenserna av att regeringen
accepterat Postens tillämpning av PTS riktlinjer.
Till
skillnad från regeringen finner jag Postens tillämpning av gällande riktlinjer
och direktiv orimlig! Jag menar att en prövning av riktlinjerna mot postdirektivet
borde genomföras omgående. För medborgarnas skull behöver åtgärder vidtas för
att garantera att EU:s postdirektiv efterlevs i Sverige och Postens
försämringar stoppas.
Vilket
ansvar har statsrådet för den försämrade postservicen?
Hur
avser statsrådet att agera för att EU:s postdirektiv efterlevs, och Postens
försämringar stoppas?