den 21 oktober

Interpellation 2005/06:56 av Mikael Oscarsson (kd) till statsrådet Ulrica Messing (s)

EU:s postdirektiv och försämringar i svensk postservice

Föreställ dig att du som boende på Kungsholmen i Stockholm, exempelvis vid Fridhemsplan, fick din post utdelad i en brevlåda vid Slussen, cirka tre kilometer från ditt hem. Om du påpekade det orimliga i detta och vägrade att hämta din post där, hänvisade Posten AB dig till en postterminal två mil bort, låt oss säga någonstans mellan Sollentuna och Upplands Väsby. Från och med i dag är du i stället välkommen att hämta din post där.

Dessa ungefärliga avstånd är sedan måndagen den 17 oktober verkligheten i byn Årböle i Tierps kommun. Posten AB har utan hänsyn till sina kunder bestämt att familjer i byn ska hämta sin post vid ett uppsamlingsställe två@tre kilometer från sitt hem. Om de vägrar att få sin post utdelad där, är de hänvisade till att hämta sin post vid postterminalen i Skärplinge två mil hemifrån. Posten har samtidigt erbjudit sig att fortsätta utdelningen som tidigare mot betalning. Det kallas hämta@lämna@service och kostar 1 250-2 500 kr per månad, eller 20 000@30 000 kr per år.

Postutdelningen borde vara en självklar samhällsfunktion för alla medborgare, men oavsett vilket av alternativen ovan du väljer blir det en orättvis kostnad som slår hårt emot din ekonomi. Jag tror att var och en inser det orimliga i denna situation; åtminstone om det skulle drabba dem själva.

Under mer än 60 år har de boende i byn Årböle haft en väl fungerande lantbrevbärarservice. 1997 kom ett EU-direktiv på postområdet, EU:s postdirektiv 97/67/EG, som Sverige numera har att förhålla sig till. Några av de viktiga orden i direktivet är utveckling, förbättring och kvalitet.

Enligt postdirektivet ska medlemsländerna säkerställa att de som tillhandahåller samhällsomfattande posttjänster gör minst en insamling och en utdelning varje arbetsdag, minst fem dagar i veckan. Utdelningen ska ske vid juridisk eller fysisk persons bostad, eller i undantagsfall vid särskilda anläggningar. Sådana undantag ska beviljas av tillsynsmyndigheten, i Sveriges fall Post- och telestyrelsen (PTS), och anmälas till EU-kommissionen.

Den översyn som Posten AB nu gör av sin postutdelning slår på sina håll väldigt hårt emot enskilda och familjer. Familjerna i Årböle är bara ett exempel. Förändringarna Posten genomför rimmar illa med att postdirektivet från 1997 talar om förbättrad kvalitet för Postens kunder.

Statsrådet Ulrica Messing har tidigare sagt sig villig att vidta återgärder, om rapporteringen från PTS skulle tyda på brister i den rikstäckande postservicen. Utifrån de uppgifter som har kommit statsrådet till del, borde det vara tydligt att det finns uppenbara brister i Postens service. Posten AB hänvisar till PTS:s gällande riktlinjer och tänker inte ändra sina besparingsåtgärder. Ett grundfel i dessa riktlinjer är att de tillåter Posten att ha så stora skillnader i samhällsviktig infrastruktur mellan glesbygd och tätort.

Jag är förvånad över att regeringen tillåter tillsynsmyndigheten PTS att ha olika och segregerande riktlinjer för medborgare i glesbygd kontra tätort, i synnerhet när det som i detta fall gäller en samhällsviktig infrastruktur. Skulle elnätsbolagen eller Telia ha samma orättvisa riktlinjer att stödja sig mot, skulle medborgare som bor avsides i glesbygd snart sakna både elförsörjning och fast telefoni.

I svaret på en skriftlig fråga i riksdagen (2004/05:1980) menade statsrådet Ulrica Messing att det alltjämt ska finnas en posttjänst av god kvalitet i hela landet och att regeringens krav på det är oförändrat. Hon fortsatte med att säga att den exakta utformningen på postservicen inte finns reglerad, utan avgörs av Posten AB som dock har vissa riktlinjer att hålla sig till. Statsrådet menade också att staten hittills inte haft anledning "att ifrågasätta riktlinjerna och deras tillämpning utan accepterat dem som rimliga".

Regeringen finner det alltså rimligt att dagligen färdas 3 @ alternativt 20 @ kilometer från sitt hem, eller betala upp emot 30 000 kr, för att ta del av den post man fått sig tillsänd. Detta är nämligen konsekvenserna av att regeringen accepterat Postens tillämpning av PTS riktlinjer.

Till skillnad från regeringen finner jag Postens tillämpning av gällande riktlinjer och direktiv orimlig! Jag menar att en prövning av riktlinjerna mot postdirektivet borde genomföras omgående. För medborgarnas skull behöver åtgärder vidtas för att garantera att EU:s postdirektiv efterlevs i Sverige och Postens försämringar stoppas.

Vilket ansvar har statsrådet för den försämrade postservicen?

Hur avser statsrådet att agera för att EU:s postdirektiv efterlevs, och Postens försämringar stoppas?