Interpellation 2005/06:50 av Carl B Hamilton (fp) till statsrådet
Barbro Holmberg (s)
Flyktingpolitik i ljuset av
flyktingarna till spanska Melilla och Ceuta
Under senare tid har ett stort antal personer från
Afrika sökt sig in i EU via de spanska territorierna Melilla och Ceuta på den
nordafrikanska kusten. Några hundra personer sägs ha kommit igenom gränsen, men
de flesta har avvisats på ett i många fall mycket brutalt sätt. Enligt uppgift
har sålunda hundratals människor skadats och ett dussintal avlidit i samband
med, eller efter, att de gripits av myndigheterna. Ca 1 000 personer sägs
ha bussats rätt ut i öknen i sydvästra Marocko, och där övergivits. Senare lär
dock marockanska myndigheter ha plockat upp dessa personer och placerat dem i
läger av något slag.
Vissa
av de personer som söker ta sig in i Melilla och Ceuta är sannolikt flyktingar
som söker skydd. Andra är ekonomiska migranter.
Det
nu inträffade understryker därmed behovet av en för EU gemensam asyl- och
flyktingpolitik. Genom medlemskapet i EU bör Sverige verka för att mobilisera
stöd till de människor som tvingas på flykt genom stöd till grannstater som ger
dem skydd. Detta är dock inget alternativ utan utgör ett komplement till att ge
människor som faktiskt flyr skydd.
Folkpartiet
liberalerna vill ha en europeisk flyktingpolitik som bättre fördelar
flyktingströmmar mellan de europeiska länderna. För att försäkra att alla
länder tar sitt ansvar krävs det gemensamma regler i unionen.
EU
bör sålunda ha en gemensam asyl- och flyktingpolitik, enligt Folkpartiets
mening. Det finns i dag ett allmänt hållet mål om en gemensam EU-politik på
detta område år 2010. Det nu inträffade i de spanska enklaverna visar att det
är viktigt att det målet uppnås om möjligt snabbare än 2010.
En
gemensam flyktingpolitik i EU får absolut inte bli så löslig och mellanstatlig
att medlemsländerna i praktiken kan välja att vara snålare i fråga om
flyktingmottagande och asyl än de är i dag. Alla EU-länder bör genom en
gemensam politik förmås att vara med och ta ansvar för helheten i EU:s flykting
och asylpolitik, inklusive den sammantagna nivån på flyktingmottagande och
asyl. Den gemensamma politiken bör vara så bindande att det inte kan skapas en
negativ spiral beträffande EU-ländernas samlade flyktingmottagande.
I
den mån flykten till de två spanska enklaverna består av ekonomiska migranter
och orsakas av den tidigare spanska amnestin för illegala ekonomiska migranter
aktualiseras även frågan om en gemensam politik beträffande immigration från
tredjeland, utanför EU.
Som
en del av den gemensamma utrikespolitiken, som EU-länderna bör överföra till
EU, hör att EU bör öppna sig för ökad arbetskraftsinvandring. EU bör inrätta
ett system för arbetskraftsinvandrare som är lättbegripligt, generöst och
obyråkratiskt. Alla som dels fått anställning i EU, dels kan försörja sig själv
och de sina, ska också kunna få ett arbetstillstånd som gäller över hela EU.
Med
anledning av detta vill jag ställa följande frågor till statsrådet:
Vilka
initiativ i EU tar statsrådet för att påverka den akuta situationen vid EU:s
yttre gräns?
Vilka
initiativ tar statsrådet i bilaterala kontakter med Marocko och Spanien för att
hantera den akuta situationen?
I
ljuset av det nu inträffade, hur ser statsrådet på frågan om ett snabbare genomförande
av en gemensam asyl- och flyktingpolitik, och hur kraftfullt, om alls, kommer
statsrådet att driva på en utveckling med inriktning på en gemensam politik på
detta område?