Interpellation 2005/06:5 av Erik Ullenhag (fp) till statsrådet Ylva
Johansson (s)
Förbättrat stöd till anhöriga
De anhörigas insatser inom framför allt
äldreomsorgen är ovärderliga. Det är nästan 70 000 personer som varje dag
får omvårdnad av anhöriga, och 140 000 får hjälp med vissa vardagssysslor.
Studier visar att offentlig hjälp stod för 40 % av hjälpvolymen hos äldre
år 1994, men bara 30 % år 2000. Anhöriga och andra närstående har de
senaste åren alltså fått ta ett ökat ansvar för hjälpbehövande äldre.
Frivilliga
insatser av anhöriga är något naturligt i mänskliga relationer och ofta något
positivt för alla inblandade. Men det kan diskuteras huruvida insatserna alltid
är så frivilliga som de borde vara. Alltför ofta räknar kommunerna med
anhörigas insatser när biståndshandläggaren bedömer vård- och omsorgsbehovet @
utan att de anhöriga är delaktiga eller får garantier för att de ska få stöd
och hjälp för att klara sin uppgift. Stödet till anhöriga som utför
omsorgsinsatser har i dag stora luckor. År 2001 och efter projektet Anhörig 300
hade enligt Socialstyrelsen nästan alla kommuner byggt ut stödet till anhöriga,
men kvaliteten kan ifrågasättas liksom om de som behöver stödet får tillgång
till det. Det kan tyvärr konstateras att det mellan 2002 och 2004 skett en viss
minskning i kommunernas aktiviteter.
Det
är därför positivt att vård- och äldreomsorgsministern nu inför valåret på DN
debatt (den 27 augusti 2005) redovisar att stödet till anhöriga som vårdar
sjuka i hemmet ska höjas från 25 miljoner kronor till 100 miljoner kronor 2006.
Men de insatser ministern hitintills presenterat är såväl oprecisa som
otillräckliga.
Folkpartiet
har sedan länge föreslagit en rad åtgärder för att stärka stödet till de
anhöriga däribland en utbyggnad av antalet dagar som en anhörig kan få så
kallad närståendepenning från sjukförsäkringen samt införandet av en kommunal
"anhörigpeng". För en del av de anhörigas insatser betalas närståendepenning
från sjukförsäkringen. Reglerna för denna närståendepenning är enligt vår
uppfattning alltför snäva. Den möjliga tiden bör förlängas från 60 dagar till
120. Närståendepenningen bör kunna användas även då den närståendes sjukdom
inte är fullt så allvarlig som dagens regler kräver och den till
närståendepenning berättigade kretsen bör vidgas. Den kommunala "anhörigpengen"
ska införas inom ramen för en omfattande omsorgsgaranti. Det ska göra det
möjligt för den anhörige att välja det stöd som bäst tillgodoser behovet av
kunskap och avlastning. Om ministern menar allvar med sina tankar om att
förbättra situationen för de tiotusentals människor som vårdar sina äldre
anhöriga så borde hon genast ta initiativ till att genomföra de nämnda
reformerna.
Regeringen
har nonchalerat riksdagen.
Även
om ministerns intresse för de anhörigas situation synes något nyvaket så råder
det i riksdagen sedan länge bred politisk enighet om att stödet till anhöriga
måste byggas ut. Problemet i sammanhanget är dock att regeringen nonchalerat av
riksdagen fattade beslut. Redan våren 2002 beslutade riksdagen på förslag av
socialutskottet (bet. 2001/02:SoU11) "att det är önskvärt att i
socialtjänstlagen införa en särskilt reglerad skyldighet för socialnämnden att
stödja dem som vårdar närstående. Regeringen borde snarast göra en analys av de
ekonomiska konsekvenserna av en sådan lagreglering samt redovisa för riksdagen
olika alternativa lagregleringar i avsikt att ytterligare stödja anhöriga." Trots
att riksdagen vid två senare tillfällen erinrat om beslutet har regeringen
fortfarande inte verkställt det (bet. 2003/04: SoU4 samt bet. 2004/05:SoU01).
Den
nonchalans som regeringen visat riksdagens beslut om ett förstärkt anhörigstöd
är på gränsen till att föranleda en anmälan till konstitutionsutskottet. Och än
allvarligare @ om regeringen inte struntat i riksdagsbesluten hade många av dem
som vårdar sina anhöriga haft ett betydligt bättre stöd än vad som nu är
fallet.
Jag
vill med hänvisning till ovanstående fråga vård- och äldreomsorgsminister Ylva
Johansson (s) följande:
1. Ämnar statsrådet verka för att
förlänga antalet dagar med närståendepenning från 60 till 120 dagar?
2. Är statsrådet beredd att vidta
åtgärder för att stödja införandet av en "anhörigpeng" på sätt som i
interpellationen beskrivits?
3. Avser statsrådet att tillmötesgå riksdagens
begäran om insatser för att säkerställa och stärka stödet till anhöriga i
enlighet med de tre ovan redovisade riksdagsbesluten?