den 22 maj

Interpellation 2005/06:477 av Nina Lundström (fp) till samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin (s)

Statens roll som markägare

Regeringen har nyligen utsett en statlig marksamordnare. Hans uppgift är att verka för överenskommelser om bostadsproduktion på mark som förvaltas av statliga myndigheter eller ägs av statliga bolag. Samordnaren ska samråda med företrädare för statliga myndigheter, statliga aktiebolag, berörda kommuner och representanter för byggsektorn i syfte att få till stånd ett ökat byggande av framför allt hyresbostäder i Stockholmsregionen på mark som i dag förvaltas av statliga myndigheter eller ägs av statliga bolag.

Samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin uttalar i ett pressmeddelande att bostadsbyggande på statlig mark är en viktig fråga som kan komma att få betydelse för bostadsförsörjningen i Stockholmsregionen. Det är därför angeläget att bostadsprojekt på statlig mark kommer till stånd.

I dag råder det kommunala planmonopolet det vill säga kommuner ansvarar för planeringen av vad som sak byggas samt om ett område ska får bebyggas. Folkpartiet har under flera år påtalat behovet av att se över vad den statliga marken sak användas till samt vad som hindrar utvecklingen av statlig mark. Där har vi specifikt angett behovet av bostäder för studerande vilket kan förhindras av att studentbostäder ej är lika vinstgivande som att sälja statlig mark till projekt med kommersiell yta. Men det bör tydligt påtalas att det inte är markägaren som avgör. Planmonopolet gäller. Vilket är en mycket viktig fråga när statens intresse att exploatera inte alls delas av kommunens till exempel i syfta att värna ett oexploaterat område.

Ett annat exempel på problem med statlig mark är den mark som ingår i så kallade utvecklingsbolag där staten genom sina bolag äger utvecklingsbolaget tillsammans med något av de stora byggföretagen. Detta är olyckligt både sett till statens roll men även genom dess inverkan på vilka aktörer som kommer in på byggmarknaden.

Ett alternativ vore att sälja mark till bland annat kommuner och se till att det statliga markinnehavet minskar. Vad gäller mark som kommuner inte önskar exploatera vore det dessutom en möjlig väg för att skydda grönområden. Ansvaret för att bebygga och planera skulle vinna på att staten som markägare överlåter ägandet på mer lämpande aktörer. En statlig marksamordnare uppgift borde rimligen vara att avskaffa sig själv genom att marken får annan ägare och staten helt enkelt fasar ut sin roll som exploateringsintressent.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet följande:

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta så att den statliga marken får andra ägare och staten helt enkelt fasar ut sin roll som exploateringsintressent och därigenom även avskaffar den tillsatta statliga marksamordnaren?