den 22 maj

Interpellation 2005/06:470 av Martin Andreasson (fp) till statsrådet Sven-Erik Österberg (s)

HBT-personers situation och den kommunala sektorn

RFSL, Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, har nyligen presenterat en kartläggning över situationen för homosexuella, bisexuella och transpersoner i landets 290 kommuner. Kartläggningen, som är den andra i sitt slag, visar att situationen i flertalet kommuner fortfarande är långt ifrån tillfredsställande. Endast ett litet fåtal av kommunerna bedriver ett systematiskt arbete för att säkerställa rätten till likabehandling oavsett sexuell läggning eller könsidentitet i skolan, och det finns också stora brister i kommunernas arbete för att ge sin egen personal den utbildning i HBT-frågor som är relevant i olika förvaltningar.

Inom så skilda verksamheter som barnomsorg och skola, socialtjänst och äldreomsorg riskerar HBT-personer att utsättas för sämre bemötande när verksamheten bedrivs utifrån det outtalade antagandet att allmänheten består av heterosexuella. RFSL:s kartläggning bekräftar också den bild som tidigare framkommit i exempelvis Socialstyrelsens studie av hur individers sexuella läggning kan påverka bemötandet vid kontakter med socialtjänsten.

Den offentliga maktens ansvar att motverka diskriminering på grund av bland annat sexuell läggning är något som fastslås redan i regeringsformens inledningskapitel. Det kommunala självstyret innebär givetvis att det är den politiska ledningen inom de olika kommunerna som har ansvar för sin egen verksamhet. Likafullt har regeringen ett ansvar när det gäller att agera i dialog med den kommunala sektorn för att uppmärksamma rätten att slippa bli diskriminerad i kontakt med offentlig förvaltning. Osynliggörande och okunskap inom förvaltningen innebär att individen riskerar @ och ofta får @ sämre bemötande och sämre service än vad han eller hon har rätt att förvänta sig.

I regeringens skrivelse 2005/06:95 om en nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna 2006@2009 talas om att regeringen avser att ”intensifiera dialogen med kommunerna och landstingen om deras ansvar för de mänskliga rättigheterna”. När det gäller en dialog med kommuner och landsting om frågor kring likabehandling oavsett sexuell läggning och könsidentitet är dock regeringen påtagligt vag i sin beskrivning, och de konkreta beskeden lyser med sin frånvaro. Skillnaden är stor jämfört med de mer detaljerade besked som ges när det gäller dialogen med kommuner och landsting om andra viktiga människorättsfrågor som till exempel barnkonventionen, nationella minoriteter och etnisk diskriminering.

Jag vill därför fråga statsrådet:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta, och när, i fråga om konkreta åtgärder för att intensifiera dialogen med kommuner och landsting om deras ansvar för att motverka diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet och ge personal relevant kunskap i HBT-frågor?