den 22 maj

Interpellation 2005/06:467 av Carl B Hamilton (fp) till finansminister Pär Nuder (s)

Börsfrossa, dollarfall och stigande räntor @ nya förutsättningar för den ekonomiska politiken

Syftet med denna interpellation är att få finansministern att identifiera, analysera och dra slutsatser för den fortsatta ekonomiska politiken med perspektivet nästa mandatperiod, på grund av de förändringar @ i huvudsak internationella @ som gjort sig alltmer påminda, inte minst sedan vårbudgeten presenterades i april 2006.

Fokus ligger på tre risker av särskild vikt för bland annat Sverige: 1) Fortsatt högt oljepris i kombination med stigande räntor internationellt, 2) fallande amerikansk växelkurs mot områdena med flytande valutor (som Sverige), samt 3) återkommande börsfrossan. Bör fenomenet skylas över eller strykas under?

Orsakssambandet går från amerikanska dubbla underskott (bytesbalans- och budget), som stötdämpats av höga oljepriser, men som slår igenom i fallande dollarkurs, vilket leder till inflation i USA med därav stigande räntor, vilket bland annat leder till börsfrossa och fallande aktiekurser. Eftersom Sverige är djupt internationellt ekonomiskt integrerat, inte minst med USA och New York-börsen, får detta konsekvenser även för Sverige, svensk ekonomisk politik och penningpolitik. Börsfrossan bör inte bagatelliseras.

Oljepriset

Råoljepriset ligger i dag på drygt 70 dollar per fat. Vi har sett en snabb uppgång till en historiskt sett hög nivå.

Sett över de senaste åren får prisrörelserna @ inte minst under senare tid @ ses som en kombination av svag och långsam utbudsökning, starkt ökad efterfrågan både långsiktigt (Asien!) och konjunkturellt, samt en växande insikt om att den politiska instabiliteten i Mellanöstern har förvärrats och sannolikt kommer att vara med oss under mycket lång tid.

De oljexporterande ländernas oljeinkomster steg mellan 2002 och 2005 lika mycket som under den betydligt längre perioden 1973@1981 (2005 års penningvärde). I september 1973 var råoljepriset 13 dollar per fat (2005 års penningvärde), steg på fyra månader till 47 dollar per fat, vidare upp till 100 dollar per fat i november 1979, och priset föll sedan tillbaka till 47 dollar per fat 1985, och kollapsade till 17 dollar per fat 1986. Därefter, fram till 1997, låg priset i intervallet 20@35 dollar per fat. Genomsnittspriset så sent som 2004 var ca 45 dollar per fat. Finansdepartementets prognos 2006 ska ses mot denna bakgrund av svårförutsägbara och stora svängningar i oljepriset som skett förr.

I prognosen räknar finansministern med fallande oljepriser till nivå, 55 dollar per fat (2006) och 50 dollar (2007), det vill säga med ca 25 %. Är det realistiskt?

Det är svårt att se att den politiska osäkerheten i Mellanöstern skulle kunna minska de närmaste åren. Det är också osäkert i vilken mån ryska och andra fält kan öka sin produktion och distribution i tillräckligt snabb takt, bortsett från Saudiarabien. Ryska bolag investerar tydligtvis mera i distribution för export (och kontroll) än i ökad och effektivare oljeutvinning.

Den snabba prisökningen har lockat fram (hot om) nationaliseringar av oljebolag och omförhandlingar, vilket dämpar bolagens insatser för investeringar i ny kapacitet. (Statligt ägda oljebolag har dessutom många gånger visat sig vara både korrupta och inkompetenta.)

Hur Finansdepartementets prisprognos stämmer med Oljekommissions resonemang, som läggs fram i juni 2006, är oklart.

Slutsatsen är att oljepriset mycket väl kan komma ligga kvar på nivån 70 dollar i flera år, om än inte nödvändigtvis för evigt.

Man kan notera att effekterna i världsekonomin av oljeprishöjningen hittills varit måttliga. Enligt IMF:s senaste prognos (WEO våren 2006) skulle för ett europeiskt land effekten av en bestående ökning med 10 dollar per fat av oljepriset kunna resultera i högst 0,5 % lägre BNP än eljest under två år (modellens tidsspann). Om dagens nivå består, och vi har en permanent prisökning (från 50 till 70 dollar) blir effekten nästan 1 % lägre bnp än eljest, för ett land som Sverige, enligt IMF. Man ska dock notera att modeller av denna typ inte tar hänsyn till att oljeprisvolatiliteten i sig kan ha en dämpande effekt @ ”bättre göra inget alls på investeringssidan än ta risker i en turbulent ekonomisk situation” @ liksom volatilitetens grundorsak i till exempel politiska problem.

Till skillnad mot tidigare på 1970@80-talen återförs i dag inte stora oljeinkomster som långsiktigt ohållbar utlåning till oljeimporterande u-länder och grundar skuldkriser, utan dagens petrodollar lånas ut till världens mest kreditvärdiga låntagare: USA.

Den viktiga effekten av detta är att de amerikanska underskotten, bytesbalans och budget, genom oljeinkomståterflöde som lån till USA gjort det lättare att finansiera underskotten @ med andra ord: till lägre ränta. Som bekant kommer denna finansiering i tillägg till ett högt asiatiskt sparande.

Slutsatsen för finansministern är @ även om Finansdepartementets prognos om prisfall skulle slå in och oljepriset skulle falla till nivån 50@55 dollar per fat @ att lägre oljepriser innebär ökade svårigheter att finansiera de amerikanska underskotten, vilket bland annat sänker växelkursen mellan amerikanska dollar och svenska kronor.

Det @ i sin tur @ pressar dels upp ränteläget, dels skärper det risken för en alltför snabb och stor anpassning (depreciering) av den amerikanska valutan gentemot flytande valutor som den svenska kronan. Det senare innebär risker för en snabb och stor appreciering av den svenska kronan gentemot Sveriges numera enskilt viktigaste exportmarknad, USA. Det kan bli en svårhanterlig situation för svensk exportindustri (och dess aktiekurser), varje svensk finansminister och Riksbanken.

Räntor

En anledning till den hittills måttliga effekten av oljeprisökningen är det samtidigt historiskt låga ränteläget i (nästan) hela världen. Det har fungerat som en stötdämpare. Nu stiger dock räntorna, och har stigit i USA under en längre tid. Kombinationen av höga oljepriser och stigande räntor kommer att pressa de amerikanska hushållen alltmer, och dämpar rimligen även börsen och fastighetsmarkanden successivt, och bromsar därmed @ bland annat genom att aktie- och husägare blir mindre rika @ även bnp-tillväxten i USA.

Växelkursen

Om inte den amerikanska valutan skulle falla i värde (depreciera) är det svårt att se hur dagens globala sparandeobalanser kan hanteras utan en ekonomisk kris i USA. Ett dollarfall är önskvärt, och bör välkomnas.

Om inte dollarn faller, vad händer då? Enligt en i sina förutsättningar rimlig analys skulle frånvaro av depreciering som metoden för att reducera amerikanska bytesbalansunderskottet till hälften (från ca 107 % av bnp) i annat fall kräva att efterfrågan i USA skulle falla med ca 10 %, och bnp med ca 7 %. Detta är en omöjlighet, ekonomiskt och politiskt.

Skulle Kina med flera länder fortsätta att insistera på att hålla en bara ytterst långsamt apprecierande växelkurs mot USA @ och det mesta tyder på det @ kommer hela anpassningsbördan att behöva falla på USA:s övriga handelspartner som har flytande valutor, till exempel Sverige. Dessa får vidkännas en desto större amerikansk depreciering (kanske 20@40 %). När det sker @ och det kommer att ske @ är det önskvärt att försvagningen sker successivt.

Om Sverige varit fullvärdig medlem i EMU hade denna situation varit enklare för oss att hantera därför att volatiliteten i växelkursen gentemot mot USA och Asien sannolikt kommer att bli mindre.

Slutsats för Sverige: En amerikansk dollardepreciering (= appreciering för bland annat Sverige mot dollar) skulle kunna göra svenska varor och tjänster dyrare och mer svårsålda i USA. (En sådan effekt skulle också inträffa vid ett amerikanskt bnp-fall, även om den då skulle slå svagare och på ett annat sätt.)

För Sverige innebär en appreciering mot amerikanska dollar och @ om dagens valutapolitik i Kina med flera länder består @ även en appreciering gentemot de asiatiska valutorna.

Det ligger mycket starkt i Sveriges intresse att den amerikanska anpassningen @ som måste komma förr eller senare @ sker i former och en takt som skadar Sverige så lite som möjligt.

Det innebär, för det första, att det ligger i Sveriges intresse att USA:s valuta bör deprecieras även gentemot dagens till dollar låsta (peggade) valutor i Asien.

För det andra är depreciering den överlägsna anpassningmetoden för den nödvändiga bromsningen av amerikansk import, stimulerar också en ökad export, och håller uppe aktivitetsnivån i USA. Alternativet till en depreciering är politiskt farofylld, nämligen en protektionistisk våg i USA åren före presidentvalet 2008, den tid i den amerikanska valcykeln när motståndet mot protektionistiska löften erfarenhetsmässigt är som svagast. En sådan våg skulle innebära att fler produkter beläggs med importhinder av det ensidiga slag vi såg i Bush Jr:s första valrörelse beträffande stål. En protektionistisk våg i USA skulle dessutom medföra att den lilla luft som alltjämt finns kvar helt skulle gå ur WTO:s så kallade Doharunda för en liberalare världshandel bland annat med jordbruksprodukter.

För det tredje är det för Sverige önskvärt att det amerikanska budgetunderskottet reduceras genom finanspolitiska åtgärder (höjda skatter, sänkta utgifter). Det borde minska pressen på växelkursen, och kan göra att anpassningen sker i en långsammare takt och blir enklare för omvärlden att hantera @ inklusive Sverige.

Börsfrossan

De spänningar som byggts upp i världsekonomin under senare år måste ta vägen någonstans. Börsfrossan kan mycket väl visa sig vara en förlöpare till större anpassningar i världsekonomin som nu @ länge omtalade som ofrånkomliga @ till sist slår igenom: en appreciering av dollarn, som leder till högre inflation i USA, och (ännu mer) stigande ränta i USA, ovanpå de höga oljepriserna, som knappast kommer att falla i närtid. Alternativet är åtgärder mot budgetunderskotten i USA, det vill säga skattehöjningar och utgiftssänkningar, som dämpar USA:s import (från bland annat Sverige), förbättrar USA:s bytesbalans, och minskar USA:s upplåningsbehov utomlands.

Mot bakgrund av utvecklingen i USA @ bland annat den ökade sannolikheten för en snabb depreciering av dollarkursen mot svenska kronan @ vilka anpassningar finner på den grunden finansministern för gott att vidta i den ekonomiska politiken och prognoserna för densamma, särskilt de offentliga finanserna?

Mot bakgrund av utvecklingen på olje- och räntemarknaderna @ bland annat den ökade sannolikheten för ett bestående högre oljepris, stigande inflation och räntor internationellt @ vilka anpassningar finner på den grunden finansministern för gott att vidta i den ekonomiska politiken och i prognoserna för densamma, särskilt de offentliga finanserna?

Mot bakgrund av riskerna för fortsatt börsfrossa med fallande aktiekurser, vilka anpassningar finner på den grunden finansministern för gott att vidta i den ekonomiska politiken och i prognoserna för densamma, särskilt de offentliga finanserna?