den 22 maj

Interpellation 2005/06:446 av Cecilia Magnusson (m) till justitieminister Thomas Bodström (s)

Insatser för de våldsutsatta barnen

I augusti 2001 lade Barnmisshandelskommittén fram sina förslag till regeringen. Det är snart fem år sedan. En del av förslagen har realiserats men långt ifrån alla. Trots att nya kunskaper om barns utsatthet ständigt presenteras väljer regeringen att inte i tillräckligt hög grad stärka barnens skyddsnät. Det måste göras mera.

Inte förrän nu har regeringen beslutat sig för att göra något åt det faktum att ett antal barn dör varje år beroende på att någon av deras nära slår ihjäl dem. Barnmisshandelskommittén föreslog att regeringen skulle låta Socialstyrelsen pröva ett system med så kallade dödsfallsutredningar. Nu har regeringen ”kraftfullt” tagit initiativ till att låta Socialstyrelsen utreda möjligheten att införa haverikommission vid oklara dödsfall bland barn. Det måste göras mer.

Vad görs då för att förhindra att barn ska bli utsatta för våld och hur vill regeringen stärka skyddsnätet kring barn som trots allt blir utsatta? Barnahus är ett projekt som har förutsättningar att bli väldigt bra och göra mycket för att stärka barns rättssäkerhet. Trots att man inte fått några ekonomiska medel för att utveckla verksamheterna har de samverkande myndigheterna, på kort tid, åstadkommit mycket. Visserligen har det nu ställts ut löften om obegränsade resurser, men det måste göras mer.

Barnombudsmannen har presenterat en rapport med namnet Det svåraste som finns (BR 2006:02). Den tar upp förhållandena inom rättsväsendet för de yngsta barnen. Många av de angelägna förslag som Barnombudsmannen presenterar i denna rapport är tyvärr inte nya. Samma förslag presenterade Barnmisshandelskommittén i sitt betänkande som ju kom för fem år sedan. Det gäller bland annat om förhörsledare som ska förhöra barn och att det hos polisen ska finnas förhörsrum som passar för barnförhör.

Det är förvånande att inte brott mot barn har större prioritet inom rättsväsendet. Anmälningsfrekvensen rörande vålds- och sexualbrott mot barn är totalt sett låg men har ökat drastiskt under den senaste tioårsperioden. Antalet anmälningar om misshandel mot barn har ökat mer än anmälningar mot vuxna. Samtidigt som antalet anmälningar stiger verkar det som om andelen anmälningar som leder till åtal sjunker och det från en redan oacceptabel låg nivå.

Att utreda brott begångna mot barn har låg status samtidigt som det är svårt och kräver mycket hög kompetens. För att andelen anmälningar som går till åtal ska öka behöver barnutredningarnas status höjas och därmed få bättre prioritet inom polis- och åklagarväsendet. Det är viktigt men viktigast är att varje barn som utsatts för brott får ett kompetent och professionellt bemötande.

Vad avser justitieministern att vidta för åtgärder för att en större andel av de polisanmälda vålds- och sexbrotten mot barn ska leda till åtal?

Vad avser justitieministern att göra för att stärka skyddsnätet kring barn?