den 19 maj

Interpellation 2005/06:440 av Marita Aronson (fp) till statsrådet Ylva Johansson (s)

Subventioner av speciallivsmedel

För de personer som inte tål gluten i maten gäller livslång behandling med glutenfria livsmedel. En glutenfri matkasse med spannmålsbaserade livsmedel kostar fyra till fem gånger mer jämfört med en matkasse med vanliga livsmedel. I många delar av Sverige saknas ekonomiskt stöd till den glutenfria kosten. Bostadsort och ålder avgör. I Skåne län kan man i bästa fall få 431 kr per månad medan man i Stockholm inte får något alls. Konsekvenserna av det orättvisa ekonomiska stödsystemet är att många kroniskt sjuka har svårt att sköta sin sjukdom, att äta glutenfritt.

I årtionden har det sagts att frågan om hur subventionssystemet av speciallivsmedel för barn och vuxna ska förändras bereds inom Regeringskansliet och att det ansvariga statsrådet, vårdminister Ylva Johansson, avvaktar resultatet av denna beredning. Det finns ingen tidsplan eller några besked om statsrådet har för avsikt att se till att beredningen når resultat.

I över 15 år har frågan om ett merkostnadsskydd för personer som inte tål gluten och andra med behov av speciallivsmedel varit aktuell i Regeringskansliet. Redan 1989 sade dåvarande socialminister Gertrud Sigurdsen att hon delade riksdagens bedömning att det fanns brister i det gällande förmånssystemet och att det fanns vissa grupper som inte alls omfattades av systemet. Gertrud Sigurdsen avlöstes av Ingela Thalén som efter Merkostnadskommitténs betänkande 1992 hade liknade direktiv. Hon ansåg dessutom att förslaget skulle ta hänsyn till att skatteavdrag för sjukdomskostnader avskaffats 1991.

I Hälso- och sjukvårdsutredningens betänkande 1995 poängterade ordföranden Leni Björklund: ”Alla ska ha råd med sin behandling.” I Speciallivsmedelsutredningen 1999 framhölls det ”att det fanns goda skäl att jämställa speciallivsmedel med annan medicinsk behandling och att de glutenintoleranta skall få en normal matkostnad samt en kontant merkostnadsersättning”. Efter Speciallivsmedelsutredningen tillkallades ytterligare en utredare att utreda frågan. Resultatet blev en rekommendation till regeringen ”att snarast normalisera matkostnaden för den som behöver speciallivsmedel så mycket som möjligt”. Det senare hände under Lars Engqvists tid som socialminister. När han lämnade regeringen var frågan under beredning.

I mars 2005 tillkännagav socialutskottet till regeringen att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till nytt förmånssystem som åtgärdar de brister som nuvarande system har. Som en uppföljning till tillkännagivandet ställde Celiakiförbundet i maj 2005 frågan till ansvarigt statsråd, Ylva Johansson, om tidsplan för att ta fram det förslag som socialutskottet förordat men fick inget svar.

Glutenintoleranta och andra som är i behov av livslång behandling med speciallivsmedel tvingas alltså även fortsättningsvis att betala dyrt för sin mat i väntan på regeringens beslut.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att ett fungerande system för subventioner av speciallivsmedel ska komma på plats?

När avser statsrådet att återkomma till riksdagen med det förslag till nytt förmånssystem som socialutskottet begärt?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att korta beredningstiden för liknande ärenden inom Socialdepartementet i framtiden?