den 19 maj

Interpellation 2005/06:438 av Anita Brodén (fp) till statsrådet Hans Karlsson (s)

Arbetsskador av kvicksilver

Återigen har kvicksilver- och amalgamdebatten blossat upp inte minst genom tv-programmet Uppdrag gransknings skildring av tandsköterskors hälsopåverkan efter mångårig exponering av kvicksilver.

Det har gjorts ett antal utredningar om amalgamets påverkan på patienter. Dåvarande Arbetarskyddsstyrelsen utfärdade 1989 allmänna råd om kvicksilver och amalgam inom tandvården för personalen. De direktiv som funnits i olika amalgamutredningar har också haft till uppgift att titta på tandvårdens personal; det har däremot inte fullföljts.

Redan 1929 slog Kungl. Maj:t fast att ”arbete med bland annat kvicksilver och amalgam skulle omfattas av föreskrifter”. Föreskrift för kvicksilver har ännu inte utarbetats. Dock har det funnits ett skyddsblad om kvicksilver. Detta skyddsblad, nr 68, har dock varit svårtillgängligt då det varken funnits på kliniker, utbildningar eller tillgängligt för skyddsombuden och personalen. Det har inneburit att arbete med kvicksilver har skett utan den skyddsutrustning som föreskrivs i skyddsbladet.

1956 antogs föreskrifter om bly vilket förbjöd kvinnor i fertil ålder att vistas inom fabriksområdet. En fråga som många ställer sig är varför informationen varit så bristfällig under alla år om kvicksilvrets skadeverkningar.

Hans Karlsson har i ett skriftligt frågesvar till mig 2005/06:1337 ansett att exponeringsproblemet för kvicksilver på arbetsplatsen nu är under kontroll i Sverige. Mycket har skett vad gäller minskning av amalgamfyllningar men faktum kvarstår att det fortfarande finns många personer vars fyllningar måste bearbetas och bytas ut. Fortfarande finns det alltså ett exponeringsproblem, även om det råder ökad kunskap kring hanteringen.

Man kan dock inte säga att problemet för drabbade tandsköterskor är löst då många fortfarande inte fått samhällets stöd och bekräftelse på sambandet mellan kvicksilverexponeringen och nedsatt hälsa.

I Sverige har drygt 400 tandsköterskor redovisat till SKTF, ett tjugotal till HTF och ytterligare 200 har redovisat till TF (tandvårdsskadeförbundet) de hälsoproblem som de under årens lopp fått. Detta har skett efter programmet Uppdrag granskning.

Många symtom har klassats som depressioner och kronisk trötthet. Anmärkningsvärt är att ett antal inrapporterade fall beskrivit neurologiska skador och cancerförekomster. Något som borde föranleda kraftiga åtgärder.

Endast ett fåtal tandsköterskor har fått sin sjukdom klassad som arbetsskada. Många upplever att man inte på ett korrekt sätt utrett sambandet mellan sjukdomen och arbetsuppgifterna. Med den kunskap som finns i dag borde tidigare prejudikat ha omprövats och de tandsköterskor som nekats arbetsskadeersättning få förnyad prövning.

Det är hög tid att denna grupp kvinnor tas på verkligt allvar varför det borde finnas anledning för Hans Karlsson att vidta ytterligare åtgärder.

Det är gott och väl att vi följer de danska och norska myndigheternas undersökningar och forskningar. Det vore, för hundratals kvinnor som lidit i åratal, en upprättelse från samhällets sida om utökade möjligheter ges för dem att få sina besvär klassade som arbetsskada. Min förhoppning är att Sverige i likhet med våra nordiska grannländer ska ta denna fråga på yttersta allvar.

Mina frågor till statsrådet är:

Varför har skyddsbladet om kvicksilver inte funnits tillgängligt för alla och varför har statsrådet inte sett till att föreskrifter utarbetats?

Vilka åtgärder har statsrådet vidtagit för att ta reda på om det kan finnas ett samband mellan kvicksilverexponering och sjukdom?

Är statsrådet beredd att vidta åtgärder som kan leda till att många tandsköterskors problem tas på allvar?

Är statsrådet beredd att se över möjligheterna för tandsköterskor att få förnyad prövning för arbetsskadeersättning?