den 19 maj

Interpellation 2005/06:430 av Bengt-Anders Johansson (m) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist (s)

Ansvaret för rovdjuren

Rapporter runtom i landet ger tydliga signaler på att rovdjurspolitiken inte fungerar. Vi måste lyssna till de människor som är utsatta för hot som rovdjurens existens innebär och ta människorna på allvar. Det gör man inte genom att komma med löjeväckande förslag. Regeringen har lagt fram två diffusa förslag gällande rovdjursfrågan och den socialdemokratiske ledamoten Jan Emanuel Johansson har kommit med ytterligare ett.

Först föreslår regeringen att man ska fästa pinglor eller särskilda GPS-halsband på vargarna eller hundarna för att verka i avskräckande syfte. Om det gäller vargarna eller hundarna har inte jordbruksministern svarat på, trots att hon fått frågan vid ett flertal tillfällen. Att fästa pinglor på vargar är ingen seriös åtgärd som gör att människor känner att problemen blir tagna på allvar från regeringshåll.

Vidare föreslog regeringen att man ska ge 30 miljoner kronor till ett särskilt ”rovdjurspaket” där man vill inrätta så kallade rovdjursgrupper under ledning av länsstyrelserna i respektive län. Försöket skulle börja med Värmland och Dalarna. Meningen med rovdjursgrupperna är att de snabbt ska rycka ut vid rovdjursangrepp eller när människor har problem i övrigt med stora rovdjur i sin närhet. Är detta att ta människornas problem på allvar? Nej, man skapar endast fler instanser utan reell makt.

Ett annat förslag på åtgärd kom riksdagsledamoten Jan Emanuel Johansson (s) med. Han föreslog att man skulle plantera in 30-40 ryska vargar i Sverige inom överskådlig framtid. Även detta förslag är ett hån mot de människor som i dag har problem med rovdjur. Det är ingen långsiktig lösning att föröka vargstammen.

Det är viktigt att bibehålla frilevande rovdjursstammar, eftersom det är ett betydelsefullt inslag i den svenska faunan, men det måste ske i rimlig utsträckning. Det är inte önskvärt att skjuta rovdjuren, men människorna måste få rätten och möjligheten att försvara sig och sina tamdjur. Det kan inte bli så att man åtalas för att skjuta en varg om denne attackerar tamdjur. Det bästa sättet att värna om rovdjursstammarna är genom att utforma förvaltningen av stammarna i dialog med människorna som bor och verkar i rovdjursområdena. Detta verkar regeringen fullkomligt bortse ifrån, vilket ökar känslan av maktlöshet hos medborgarna.

Människor behöver känna sig säkra, därför måste det skapas åtgärder som ger effekt och som är trovärdiga. Att föreslå pinglor på vargar är ett skämt, ingen åtgärd. Det krävs seriösa och konkreta förslag på hur man ska lösa den havererade rovdjurspolitiken och för att vinna förtroendet i frågan hos de människor som berörs.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga till jordbruksministern:

Vilka åtgärder ämnar ministern vidta, utöver de förslag som ligger, för att ge människor ökad trygghet i rovdjurstäta områden?