den 14
oktober
Interpellation 2005/06:43 av Tina Acketoft (fp) till statsrådet Jens
Orback (s)
JämO:s politiserade roll
Sommaren 1980 fick Sverige sin första
jämställdhetslag @ tack vare Folkpartiet. Lagens tillkommande hade föregåtts av
en lång strid. I dag är jämställdhetslagen etablerad men tyvärr är dess
efterlevnad alldeles för låg. Alltför många arbetsgivare nonchalerar
lagstiftningen. Den tillsyn som ska skötas av JämO, Jämställdhetsnämnden och
fackföreningar sköts alldeles för dåligt.
Advokaten
Claes Borgström är i dag JämO. Under hans ledning har JämO blivit alltmer
politiserat. Det råder ingen tvekan om var Claes Borgström har sina politiska
sympatier, det syns i debattartiklar, remissvar och debatter. JämO driver ett
opinionsarbete som starkt lutar åt vänster, på punkt efter punkt delar han
åsikter med Vänsterpartiet och socialdemokratin. JämO har blivit ett organ som
driver Vänsterns syn på feminism och jämställdhetsarbete. Genom att ta
ställning i politiskt laddade frågor skapar han uppmärksamhet snarare för det
än för de rättsliga mål JämO borde driva.
I
yttrandet över betänkandet Tid för arbete och ledighet (SOU 2002:58)
skriver JämO så här: ”Varje arbetstidsförkortning som omfattar både kvinnor och
män kan betraktas som en jämställdhetsreform.” Den som är insatt vet att
arbetstidsförkortning är vänsterblockets politik. Det borgerliga blocket är
ense om att vad som behövs i det här landet är fler arbetade timmar, inte
färre.
I
yttrandet till Mansdominans i förändring (SOU 2003: 16) uttrycker JämO sitt
stöd för kvotering till bolagsstyrelser. I samma yttrande hävdar JämO att
subventionerade hushållsnära tjänster skulle urholka jämställdheten. ”Det finns
ideologiskt avgörande argument som kan föras fram mot subventionerade tjänster
eftersom förslaget strider mot både idéerna om jämlikhet och jämställdhet”,
skriver JämO. En åsikt som går på vad de borgerliga partierna anser.
Det
som är mest oroväckande med fokuseringen på opinionsarbetet är att det som
borde vara JämO:s huvudsyssla, det rättsliga arbetet, hamnar på undantag. Det
är inget imponerande facit som JämO kan visa upp. Under verksamhetsåret 2004
behandlade JämO 139 fall av diskriminering. Av dessa gick bara ett vidare till
Arbetsdomstolen. I 83 av fallen ansåg JämO att ingen diskriminering förelåg och
i 27 av fallen uppnådde man en förlikning.
JämO
ska inte vara en politisk plattform. JämO:s roll som ombudsman måste gälla för
alla medborgare, oavsett politisk åskådning. Folkpartiet vill ha en JämO som
ser till att jämställdhetslagen efterlevs. En stark JämO som utmanar
arbetsgivare i Sverige. Som gör alla medvetna om att lagen finns och vad den
innebär genom att aktivt utöva kontroll och där så behövs driva fall till
domstolen. Så sker inte i dag.
Med
anledning av ovanstående vill jag fråga:
Vad
ämnar statsrådet göra för att säkerställa en jämställdhetsombudsman för alla
medborgare, och en JämO som i högre utsträckning fokuserar på det rättsliga
arbetet över det politiska?