den 14 oktober

Interpellation 2005/06:43 av Tina Acketoft (fp) till statsrådet Jens Orback (s)

JämO:s politiserade roll

Sommaren 1980 fick Sverige sin första jämställdhetslag @ tack vare Folkpartiet. Lagens tillkommande hade föregåtts av en lång strid. I dag är jämställdhetslagen etablerad men tyvärr är dess efterlevnad alldeles för låg. Alltför många arbetsgivare nonchalerar lagstiftningen. Den tillsyn som ska skötas av JämO, Jämställdhetsnämnden och fackföreningar sköts alldeles för dåligt.

Advokaten Claes Borgström är i dag JämO. Under hans ledning har JämO blivit alltmer politiserat. Det råder ingen tvekan om var Claes Borgström har sina politiska sympatier, det syns i debattartiklar, remissvar och debatter. JämO driver ett opinionsarbete som starkt lutar åt vänster, på punkt efter punkt delar han åsikter med Vänsterpartiet och socialdemokratin. JämO har blivit ett organ som driver Vänsterns syn på feminism och jämställdhetsarbete. Genom att ta ställning i politiskt laddade frågor skapar han uppmärksamhet snarare för det än för de rättsliga mål JämO borde driva.

I yttrandet över betänkandet Tid för arbete och ledighet (SOU 2002:58) skriver JämO så här: ”Varje arbetstidsförkortning som omfattar både kvinnor och män kan betraktas som en jämställdhetsreform.” Den som är insatt vet att arbetstidsförkortning är vänsterblockets politik. Det borgerliga blocket är ense om att vad som behövs i det här landet är fler arbetade timmar, inte färre.

I yttrandet till Mansdominans i förändring (SOU 2003: 16) uttrycker JämO sitt stöd för kvotering till bolagsstyrelser. I samma yttrande hävdar JämO att subventionerade hushållsnära tjänster skulle urholka jämställdheten. ”Det finns ideologiskt avgörande argument som kan föras fram mot subventionerade tjänster eftersom förslaget strider mot både idéerna om jämlikhet och jämställdhet”, skriver JämO. En åsikt som går på vad de borgerliga partierna anser.

Det som är mest oroväckande med fokuseringen på opinionsarbetet är att det som borde vara JämO:s huvudsyssla, det rättsliga arbetet, hamnar på undantag. Det är inget imponerande facit som JämO kan visa upp. Under verksamhetsåret 2004 behandlade JämO 139 fall av diskriminering. Av dessa gick bara ett vidare till Arbetsdomstolen. I 83 av fallen ansåg JämO att ingen diskriminering förelåg och i 27 av fallen uppnådde man en förlikning.

JämO ska inte vara en politisk plattform. JämO:s roll som ombudsman måste gälla för alla medborgare, oavsett politisk åskådning. Folkpartiet vill ha en JämO som ser till att jämställdhetslagen efterlevs. En stark JämO som utmanar arbetsgivare i Sverige. Som gör alla medvetna om att lagen finns och vad den innebär genom att aktivt utöva kontroll och där så behövs driva fall till domstolen. Så sker inte i dag.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga:

Vad ämnar statsrådet göra för att säkerställa en jämställdhetsombudsman för alla medborgare, och en JämO som i högre utsträckning fokuserar på det rättsliga arbetet över det politiska?