Interpellation 2005/06:426 av Lars Ångström (mp) till
samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin (s)
Klargörande av omständigheterna
kring Estonias förlisning
Trots att informationen om att den svenska
försvarsmakten utnyttjade Estonia för frakt av militärt materiel fanns inom Regeringskansliet
var det aldrig någon som informerade den internationella haveriutredningen om
detta faktum. I stället viftades dessa uppgifter bort i debatten som
konspirationsteorier.
Enligt
flera källor har den svenska försvarsmakten också medverkat i aktiviteter vid
Estonias vrak omedelbart efter förlisningen som inte nämns i Haveriutredningen.
Bland annat ska marinens specialfartyg Urd ha gått ut till förlisningsplatsen
och det genomfördes dykoperationer på vraket. Uppgifterna har bland annat
lämnats av fartygets kapten, den framlidne Birger Lehre till andra
försvarsmaktsanställda.
När
den estniska statsåklagaren Margus Kurm, som på den estniske regeringens
uppdrag leder en utredning om omständigheterna kring Estonias förlisning, ville
ställa frågor till Urds dåvarande dykchef Mikael Gustavsson, vägrade han träffa
Kurm.
Sjöfartsverket
som ansvarade för flera av de dykningar som genomfördes på Estonia belade
dykarna med tystnadsplikt. De skulle aldrig få berätta om vad de såg under sitt
arbete på Estonia. När den estniska statsåklagaren bad Sjöfartsverket om att få
träffa dykarna och att dessa skulle frias från sin tystnadsplikt i samtal med
honom vägrade Sjöfartsverket gå med på detta.
Samtidigt
har det på den internationella oberoende faktagruppens hemsida lagts ut
filmmaterial taget vid de officiella dykningarna. Filmmaterial som visar att
man, tvärtemot vad Haveriutredningen vill påskina, varit inne på lastdäcket med
dykare. Enligt IFG visar dessa bilder sprängskador inne på lastdäcket. Dessa
sprängskador är på ställen som inte utgör fartygets skrov och torde därmed inte
ha något med sjunkförloppet att göra. Enligt bildanalysen har de tillkommit
efter det att fartyget gått till botten.
Samma
analys av bildmaterialet görs av en tysk expertgrupp som arbetat på Meyer
Werfts uppdrag. Platsen för sprängskadorna anges vara den plats där
fästanordningar för bogvisirets hydraulik och ombordkörningsrampens fästen
finns. Den estniska regeringens delrapport som presenterades i mars 2006 slår
också fast att Haveriutredningen underlät att i tillräcklig omfattning
undersöka möjligheterna av en sprängning ombord på Estonia.
Den
enda undersökning som genomförts när det gäller sprängskador har gjorts på det
upplockade bogvisiret av den finländska polisen. De analysmetoder som användes
kunde knappast visa spår av sprängämnen då visiret legat i havet i över tre
veckor. Någon metallurgisk analys genomfördes till exempel inte. Efter att
analyserna gjordes i Finland har också andra och avsevärt mycket bättre metoder
för sådana undersökningar tagits fram.
Då
bogvisiret i dag står i Södertälje hamn skulle det vara tämligen enkelt att
låta ett internationellt oberoende forskningsinstitut genomföra metallurgiska
och andra analyser. Mot bakgrund av uppgifterna om var någonstans sprängningar
ska ha genomförts är det också enkelt att låta undersöka de relevanta delarna
av bogvisiret och bogvisirets fästanordningar. På samma sätt skulle det vara
såväl enkelt som billigt att med en robotkamera låta undersöka de relevanta
delarna alldeles innanför ombordkörningsrampen. Fartygsvraket ligger så
lättillgängligt och grunt att om det ställts på högkant skulle över halva
fartyget sticka upp ovanför vattenytan.
Ett
tydligt filmmaterial av utrymmet alldeles innanför ombordkörningsrampen, taget
under full öppenhet och insyn av oberoende sakkunniga, tillsammans med
metallurgiska analyser av speciella delar av bogvisiret och dess hydraulik skulle
kunna bekräfta eller avföra uppgifterna om sprängning ombord på Estonia.
Vad
avser statsrådet Mona Sahlin att vidta för åtgärder för att sådana
undersökningar ska kunna genomföras?