den 19 maj

Interpellation 2005/06:425 av Göran Hägglund (kd) till statsminister Göran Persson (s)

Hamasbesök och flygövningar med Israel

Statsministern sade den 3 maj 2006 att Sverige inte har något nationellt intresse av att bjuda in terroristorganisationen Hamas till Sverige. Sverige stod då bakom Frankrikes avslag på den visumansökan som skickats in från Hamas gruppledare i parlamentet. Sverige har sedan gjort helt om och beviljat visum till den palestinske flyktingministern Atef Adwan. Denna ombytlighet, förstärkt exempelvis med att man öppnat för Adwan att träffa socialdemokratiska riksdagsledamöter, gör att det finns anledning att ifrågasätta om regeringen har en genomtänkt politik när det gäller umgänget med av EU terroriststämplade organisationer. Ansvaret för tvetydigheterna vilar ytterst på statsministern.

Hamas är en politisk organisation som blev militant 1987. Sedan dess har den utfört oräkneliga terrordåd mot civila israeler med hundratals dödsoffer som följd. Enligt Hamas stadgar ska Israel utplånas och en islamistisk stat proklameras i hela det historiska Palestina. Organisationen är terroriststämplad av både EU och FN. EU:s medlemsstater har gemensamt beslutat att inte etablera förbindelser med den av Hamas ledda palestinska regeringen trots att den utsetts i demokratiska val. EU-beslutet gäller tills rörelsen erkänner staten Israels rätt att existera, tar avstånd från våld och följer den tidigare regeringens ingångna avtal med Israel.

Sverige har stått bakom den gemensamma EU-linjen men regeringens agerande uppfattas nu av flera medlemsländer som ett svek från Sveriges sida gentemot övriga EU-länder. Statsministern har genom ett flertal uttalanden blundat för allvaret i situationen och för konsekvenserna av sin regerings agerande. I ljuset av att Sverige veckan kort före denna incident drog sig ur planerade flygövningar med Israel, Mellanösterns enda demokrati, sänder välkomnandet av Hamas ut signaler som i många läger i och utanför vårt land uppfattas som en radikal kursändring i regeringens Mellanösternpolitik.

Göran Persson gör en grov förenkling när han hävdar att visering och avisering av densamma inte är en ”partipolitisk fråga” utan alltid ”följer ett regelverk som våra ämbetsmän ska sköta” (partiledarutfrågning i SVT den 5 maj 2006). I samma anda hänvisar UD till att utfärdandet ”skedde efter sedvanliga konsultationer inom Schengensamarbetet”, (TT den 4 maj 2006), det vill säga skickades genom ett system som behandlar tusentals ärenden i veckan.

Men utrikespolitik handlar om mer än formalia och att följa fastlagda regler och då krävs både gott omdöme och politiskt ledarskap. Genom att ge visum till enskilda representanter för Hamas berövar Sverige EU skärpan i dess politik och gemensamma strategi i denna ytterst känslig fråga. Därigenom påverkas både Sveriges och EU:s förtroende i internationella sammanhang. Inte minst den vassa kritiken från Frankrike, Tyskland och Israel visar allvaret i situationen. Den 17 maj kallade en israelisk regeringstalesman Sverige för Europas mest Israelfientliga land.

Medan statsministern fortsätter att hävda att avisering till övriga länder inom Schengen inte är en ”partipolitisk fråga” råder det ingen tvekan om att träffar med riksdagsledamöter är av partipolitisk natur. Hamasföreträdarnas möten med riksdagsledamöter tillhörande Sveriges statsbärande parti signalerar ett brott mot EU:s fastlagda politik och mot Sveriges tidigare linje av isolering av terrororganisationen.

Samma dag som Hamasministern beviljas visum på det svenska generalkonsulatet i Jerusalem går Göran Persson ut i medierna och uttalar sig om ett näst intill identiskt ärende: ”Vi har inget nationellt intresse att bjuda in dem och kommer därför att följa linjen där Hamasledaren inte kommer att få visum till Schengenländerna.” (TT den 3 maj 2006). Göran Persson hävdar att regeringens hållning gentemot Hamas är ”kristallklar” och att kraven om erkännande av Israel och avstånd från politiskt våld måste uppfyllas för att en förändring i terroriststämplingen ska komma till stånd. (TT den 5 maj 2006). Samtidigt uttryckte vår halvtidsanställde utrikesminister Jan Eliasson den 29 april att Hamas bör ”uppmuntras” om organisationen ”rör sig i riktning mot dialog och en fredlig lösning”(TT den 29 april 2006). Regeringens faktiska agerande gentemot Hamas är onekligen en uppmuntran. Är det Eliassons eller Perssons retorik vi har att rätta oss efter? Vem är egentligen ansvarig för den utrikespolitik Sverige för?

Frågan aktualiserades återigen när Göran Persson gav ytterst tvetydiga besked angående förra årets flygövningar med Israel i Kanada. Statsministern kommenterade först Sveriges deltagande med: ”Det finns ingen bra förklaring till det. Det måste helt enkelt bero på, som någon av de ansvariga generalerna sade, en miss. Samma hållning borde ha gällt då som nu.” (TT den 10/5 2006). Statssekreterare Lars Danielsson gav en helt annan bild en timme senare och ursäktade sin chef med att ”statsministern var helt oförberedd” inför sitt uttalande. Men att ”inte ha informerats av sina medarbetare” är inte en värdig ursäkt för en statsministers återkommande svängningar i en ytterst laddad utrikespolitisk fråga.

Det är inte första gången regeringen inte förmår visa upp en rak utrikespolitisk linje. För två år sedan kunde regeringen inte bestämma om det som skedde i Darfur var ett folkmord eller ej. Det ledde till en förödande passivitet från Sveriges sida. För lite mer än ett år sedan ledde den bristande samordningsförmågan till att hundratals offer för tsunamikatastrofen inte fick den hjälp de förtjänade. Medborgarkommissionens rapport efter tsunamikatastrofen ger bilden av en regering och ett regeringskansli som inte förmår kommunicera med varandra eller fatta nödvändiga beslut. Efter de senaste veckornas turer kring regeringens Mellanösternpolitik har bilden förstärkts och resultatet är en svensk utrikespolitik på lösa grunder. I fallet Hamas innebär det att Sveriges agerande skänker legitimitet åt en terrororganisation.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsministern:

Vilka åtgärder avser statsministern att vidta för att tydliggöra vad som är Sveriges nationella intresse i förhållande till terroristorganisationen Hamas?

Vilka åtgärder avser statsministern att vidta för att Sverige ska ta avstånd från terroristorganisationen Hamas och i fortsättningen inte bevilja visumansökningar från företrädare för den Hamasledda palestinska regeringen?

Vilka åtgärder avser statsministern att vidta för att återupprätta Sveriges förtroende gentemot EU och garantera att Sverige inte har för avsikt att avvika från EU:s gemensamma hållning gentemot Hamas?

Vilka åtgärder avser statsministern att vidta för att tydliggöra på vilka grunder regeringen baserar sin relation till staten Israel och beslut om deltagande i med andra stater gemensamma flygövningar?