den 19 maj

Interpellation 2005/06:422 av Christer Winbäck (fp) till statsrådet Hans Karlsson (s)

Vuxenmobbning

Jag väckte nyligen en skriftlig fråga till arbetslivsministern om vilka åtgärder han avser att vidta för att upprätta en handlingsplan mot vuxenmobbning eller på annat sätt stävja kränkande särbehandling.

För den enskilde är mobbningen alltid en tragedi. I Sverige har man årligen kunnat konstatera ungefär 300 självmord där offret har en mobbningsbakgrund. Problemet är att få vågar ta tag i problemen.

Mobbning är ett problem som ökat dramatiskt på senare år. Mellan 1998 och 2001 har antalet anmälda fall ökat med 60 % hos män och 90 % hos kvinnor, enligt Arbetsmiljöverkets statistik. Tre fjärdedelar av mobbningsanmälningarna gäller kvinnor. Huvuddelen av anmälningarna kommer från områden där man arbetar med människor och som sysselsätter många kvinnor: omsorg och sociala tjänster, hälso- och sjukvård samt utbildning.

Mobbning och åtgärder mot det ökande våldet måste vara en angelägenhet för hela samhället. En handlingsplan med en nollvision måste snarast tas fram för att stödja och stärka arbetet mot vuxenmobbning.

Det är inte acceptabelt att kränkningar och mobbning fortsätter att öka i denna snabba takt, därför är det bråttom med åtgärder.

Det måste vara en angelägenhet för hela samhället att detta upphör @ en nationell handlingsplan kan vara ett viktigt steg på vägen.

Ministern hänvisade i sitt svar att Arbetsmiljöverkets föreskrifter om åtgärder mot kränkande särbehandling (AFS 1993:17) är ett tillräckligt bra redskap och att ministern inte avsåg att vidta några ytterligare åtgärder.

Det som regeringen gör i dag är uppenbarligen inte tillräckligt. Ministern väljer i sitt svar att inte satsa på ytterligare åtgärder för att stärka kampen mot vuxenmobbningen.

Anser statsrådet att Arbetsmiljöverkets föreskrifter är ett tillräckligt bra redskap för att komma åt problemet med vuxenmobbning?

Är statsrådet beredd att vidta några andra åtgärder mot vuxenmobbningen och i så fall vilka?