den 18 maj

Interpellation 2005/06:417 av Henrik S Järrel (m) till samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin (s)

Passagerarfärjan M/S Estonias förlisning

M/S Estonias förlisning kostade 852 människor livet varav över 500 var svenska medborgare. Förlisningen utgör därmed en av de största civila fartygskatastroferna i svensk historia. Fortfarande efter tolv år har ingen sjöförklaring hållits. Inte heller har något formellt ansvar fastställts. Den officiella haverikommissionens slutrapport har kritiserats av en i stort sett enig internationell sjösäkerhetsvärld. Rapporten väcker snarare fler frågor än vad den besvarar.

I Sveriges riksdag har flera av Sveriges mest kunniga på områdena skeppsteknik, utredningsmetodik och haveriutredande framträtt inför riksdagsledamöter och sagt, samt visat belägg för, att haveriutredningen fört fram vilseledande information, förtigit viktiga fakta och till och med haft en dold agenda.

Vid en granskning av officiellt utredningsmaterial framgår det att det pågått aktiviteter på Estonias vrak omedelbart efter förlisningen, något som aldrig nämns i haveriutredningens slutrapport. Till exempel visar bilder tagna den 2 oktober 1994 att någon öppnat den 10 ton tunga ombordkörningsrampen och skaffat sig tillträde till Estonias lastdäck. Vad har syftet varit med detta?

Den part som genomfört en sådan operation har haft tillgång till avancerad undervattensteknik och kan knappast ha opererat utan den svenska eller finska marinens kännedom. Vi vet också att man försökt stänga ombordkörningsrampen efter sig men inte helt lyckats undanröja spåren efter ett ingrepp på rampen. Vad har syftet med intrånget och ingreppet varit?

När den skadade ombordkörningsrampen åter stängts torde räckena på ömse sidor ha fastnat i infattningen och stuckit ut på sidorna. De har skurits av och ligger slängda på havets botten i omedelbar närhet till fartygskroppen. Där har de filmats och bilderna finns förutom i det officiella utredningsmaterialet också på bland annat hemsidor som även kan nås via Sveriges riksdags hemsida.

En haveriutredning har i och för sig den självklara uppgiften att gå in och undersöka en sådan sak som lastdäcket för att kontrollera om lasten varit surrad på föreskrivet sätt och om vattentäta luckor och dörrar varit stängda enligt gällande regelverk. Men någon sådan undersökning genomfördes över huvud taget aldrig enligt haverikommissionen.

Omedelbart efter katastrofen fanns information om att Estonia utnyttjades för militära transporter. Det avfärdades i tio års tid som konspirationsteorier trots att denna kunskap fanns inom Regeringskansliet. Numera vet vi att militära laster förekommit, vilket i sig är anmärkningsvärt ombord på en civil passagerarfärja. Däremot vet vi inte om Estonia bar en militär last också under förlisningsnatten eftersom den frågan aldrig utretts. Även om en eventuell militär last inte behöver ha något direkt samband med olycksorsaken kan den utgöra ett tillräckligt starkt motiv för att i efterhand skaffa sig tillträde till lastdäcket.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet:

1. Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att få klarhet i vem eller vilka som skurit av ombordkörningsrampens räcken?

2. Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att få klarhet i vad syftet med operationen varit?

3. Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att utröna skälen till att haverikommissionen underlåtit att nämna dessa omständigheter i sin slutrapport?