den 15 maj

Interpellation 2005/06:405 av Karin Pilsäter (fp) till statsrådet Hans Karlsson (s)

Unga människors etablering på arbetsmarknaden

Den rekordhöga arbetslösheten bland ungdomar är kanske regeringens största misslyckande under denna mandatperiod. I regeringsförklaringen i oktober 2003 lovade statsminister Göran Persson att halvera ungdomsarbetslösheten på ett år. Sedan dess har de öppet arbetslösa ungdomarna blivit 9 000 fler.

I den ekonomisk-politiska debatten här i kammaren den 18 april var finansminister Pär Nuder inte orolig över ungdomsarbetslösheten eftersom det, enligt honom, oftast är de unga som får jobb först i högkonjunktur.

Tyvärr ser verkligheten annorlunda ut. Vi har en högkonjunktur men ungdomsarbetslösheten minskar inte.

I mars 2006 var 87 000 ungdomar öppet arbetslösa eller uppbundna i arbetsmarknadsåtgärder. Det var 8 000 fler än i mars 2005. Under 2005 var den svenska arbetslösheten bland ungdomar den sjätte högsta inom EU och tre gånger så hög som i Danmark.

När konjunkturen blir bättre brukar ungdomarna vara de första som får arbete. Så verkar det inte bli denna gång.

Den svaga arbetsmarknaden de senaste fyra åren har drabbat ungdomarna mycket hårt. I den fördelningspolitiska redogörelse som finns i vårpropositionen framgår tydligt att ungdomar tappat drygt 5 % i ekonomisk standard gentemot övriga grupper i samhället sedan 2001. Detta är mer dramatiskt än det låter eftersom standarden fallit betydligt mer för de ungdomar som inte har lyckats få ett arbete.

Den höga ungdomsarbetslösheten är en svår börda för dem som drabbas. Konsekvenserna för de drabbade kan vara länge. Studier från bland annat statens egen myndighet IFAU visar att perioder av arbetslöshet i ungdomen kan innebära väsentligt lägre inkomster även många år efter det att arbetslösheten upphört. I förlängningen kan det betyda lägre pensioner om 45 år till en stor del av dem som är unga i Sverige i dag.

I spåren av den ökande arbetslösheten blir alltfler unga långvarigt beroende av socialbidrag för sin försörjning. År 2004 var över 20 000 ungdomar långvarigt beroende av socialbidrag. Det var en ökning med 20 % på ett år.

Det förefaller tydligt att ungdomarna denna gång inte ”står först” för att komma in när trycket på arbetsmarknaden ökar. Den kraftigt försämrade yrkesutbildningen i gymnasiet, den stora utslagningen ur gymnasieskolan och den breddade men allt ytligare högskoleutbildningen är troligen viktiga förklaringar till att unga människor inte är så attraktiva för anställning. I kombination med exempelvis snävare regler för visstidsanställningar, medfinansieringen av sjuklön med flera förändringar som gör anställning till ett högre riskprojekt tycks de strukturella villkoren ha försämrats, vilket inte hjälps upp av god konjunktur.

Den stora och ihärdiga ungdomsarbetslösheten innebär också en stor risk för hela samhället. Om några år står vi inför en generationsväxling på arbetsmarknaden när de stora födelsekullarna från 1940-talet går i pension. Då blir det om möjligt ännu viktigare än i dag att fler unga snabbare kommer ut på arbetsmarknaden och i arbete.

Ur den synpunkten är det enormt viktigt att de unga som just nu försöker ta sig in på arbetsmarknaden lyckas göra det. Självförtroendet är lägre när man är ung och saknar förankring i arbetslivet.

Ingen svensk ungdomsgeneration har gått så länge i skola och på universitet som den nuvarande. Samtidigt har det aldrig varit så svårt för ungdomar att etablera sig på arbetsmarknaden som just nu. Men utbildning utan yrkeserfarenhet är ofta en färskvara. Risken är stor att många av de unga som nu tvingats gå utan arbete under flera år efter att de avslutat gymnasiet eller högskolan hamnar i ett permanent utanförskap där de inte längre har förmåga eller möjlighet att ta ett arbete även om det då skulle råda brist på arbetskraft.

Mina frågor till statsrådet Hans Karlsson är därför:

1. Delar statsrådet uppfattningen att ”vad som ska göras är redan gjort” och att ungdomarnas särskilda problem att etablera sig löses av konjunkturen utan att statsrådet behöver ta några initiativ?

2. Vilka åtgärder planerar statsrådet för att undanröja de strukturella hinder som försvårar unga människors etablering på arbetsmarknaden?