den 12 maj

Interpellation 2005/06:403 av Axel Darvik (fp) till statsrådet Lena Hallengren (s)

Regeringens ungdomspolitik

Ungdomsstyrelsen konstaterar i Ung 2004 @ Fjärde årets uppföljning av den nationella ungdomspolitiken att regeringens ungdomspolitik har varit ett misslyckande på följande områden:

· Antalet unga arbetslösa har ökat under åren 2001@2003.

· Ungdomar med annan etnisk bakgrund än svensk är överrepresenterade bland dem som lämnar grund- och gymnasieskolan utan godkända betyg och slutbetyg.

· Antalet kommuner som har bostäder som unga efterfrågar har minskat.

· Antalet ungdomar som har behov av långvarigt försörjningsstöd har ökat.

· Trots förändringarna av studiemedelssystemet klarar majoriteten av alla studenter inte sina omkostnader med enbart studiemedel utan måste arbeta vid sidan om. Sämst ställt har ensamstående studenter som har barn.

· Självrapporterade besvär som sömnbesvär, trötthet, ängslan, oro och ångest har ökat kraftigt sedan 1995, särskilt bland unga kvinnor.

· Andelen kommunala ledamöter mellan 18 och 30 år har inte ökat under perioden.

· Andelen unga representanter i myndighetsstyrelser och statliga kommittéer har minskat under perioden.

· Valdeltagandet bland förstagångsväljarna har sjunkit. I senaste riksdagsvalet 2002 röstade 70 % av 18@20-åringarna.

I den rapport om ungas etablering och väg in på arbetsmarknaden som Ungdomsstyrelsen överlämnade till regeringen den 5 december 2005 konstateras bland annat att ungas möjligheter att få arbete försvåras av regler som inte är anpassade efter ungas situation. Dålig samordning mellan olika instanser i samhället leder till att det dröjer längre innan unga får jobb.

Unga som studerar riskerar att förlora sin sjukpenninggrundande inkomst om de jobbar extra. Familjer som har försörjningsstöd (socialbidrag) riskerar att det minskas om en ungdom i familjen tar ett sommarjobb. Unga hamnar ofta i kläm när kommuner och arbetsförmedlingar ska dela på ansvaret för unga arbetslösa. Brister i samverkan gör att de får vänta längre på åtgärder och i förlängningen också på att få jobb.

Det tredje exemplet på att regeringens ungdomspolitik misslyckats kan hämtas från Ungdomsstyrelsens senaste rapport Ung i dag 2006 @ En beskrivning av ungdomars villkor. Trots de beslut som riksdagen fattade med anledning av regeringens ungdomspolitiska proposition 2004 har ungdomarna knappast fått det bättre. I rapporten konstateras bland annat följande:

· Andelen elever med utländsk bakgrund som är behöriga till gymnasieskolan är betydligt lägre än andelen elever med svensk bakgrund, 77 respektive 91 %. Elever med utländsk bakgrund når också i mycket lägre utsträckning än andra behörighet till högskolan.

· Unga är arbetslösa i större utsträckning än vuxna. Allra störst är andelen arbetslösa i åldern 20@25 år.

· Andelen långtidsarbetslösa 2005 var högst bland dem i åldrarna 26@29 år. Det är också i denna grupp som långtidsarbetslösheten har ökat mest mellan åren 2003 och 2005.

· Det råder brist på små och billiga lägenheter, sådana som unga efterfrågar, i hälften av landets kommuner.

· Unga är mer utsatta än andra grupper. 27 % av de unga kvinnorna känner ofta ängslan och oro, och 24 % avstår från att gå ut på kvällen för att de är rädda.

· Långa sjukfall minskar i alla åldrar, men minskningen är lägre i åldersgruppen 20@29 år.

· Ca 30 % av unga kvinnor och män mellan 16 och 24 år har en riskabel alkoholkonsumtion, och antalet unga som vårdas för alkoholintoxikation är högt för både unga män och kvinnor.

· Ungas representation i riksdag, kommun och landsting är låg, och unga hoppar av sina uppdrag under mandatperioden i större utsträckning än äldre.

Det är alltså tydligt att regeringens ungdomspolitik misslyckats på område efter område. Det visar rapporter från regeringens egen myndighet Ungdomsstyrelsen. Flera av de påtalade problemen riskerar dessutom att förvärras, när andelen ungdomar i de aktuella åldrarna under de närmaste åren kommer att öka, till exempel arbetslösheten, bostadsbristen etcetera.

I regeringens senaste ungdomspolitiska proposition valde man att, i motsats till Ungdomsstyrelsens rekommendation, inte sätta upp några delmål för ungdomspolitiken. Antagligen vill regeringen slippa ännu ett flagrant misslyckande. Verkligheten ser dock inte ut att förändras till det bättre.

Folkpartiet liberalerna vill vara tydligare och föreslog att mål skulle sättas upp för att ge ungdomar möjlighet till arbete, god utbildning, egen bostad, trygghet och meningsfull fritid. Sammantaget vill vi ha en ungdomspolitik där alla ungdomar ska ges förutsättningar för att själva styra över sin framtid och att alla ska ges samma möjligheter från start i livet.

Många ungdomar har blivit de verkligt stora förlorarna under Socialdemokraternas tid vid makten. Så här kan det inte fortsätta utan nu krävs en förändring.

Frågan till ungdomsministern blir mot denna bakgrund naturlig:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att det som måste vara de viktiga politiska målen för ungdomar ska uppnås?